Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Storstädernas lifsmedelstillförsel. Af Erhard Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354 ERHARD LINDBLOM
mera planmässig reglering af lifsmedelsförsörjningen skall kunna
åstadkommas, så kan man helt enkelt icke undvara dylika,
hittills alldeles för mycket försummade, organisationer.
Stå städernas lifsmedelsnämnder efter dylika anordningar i
ordnad förbindelse med sin landsbygds »Wirtschaftsamt» eller
en mera allsidigt verkande försäljningsförening, så skall denna
landsbygds öfverskott bättre och säkrare komma staden till
godo. Städernas lifsmedelsnämnder hade så att hålla »das
Wirtschaftsamt» eller i öfrigt ifrågakommande
producentorganisationer underkunniga om stadens framtida behof, och dessa senare
skulle i sin tur öfva inflytande på produktionen för att leda
den i för staden lämplig riktning. Hittills har, häfdar förf.,
landsbygdens produktion icke i tillräcklig grad varit
målmedvetet inriktad på att åstadkomma just de för dess förnämsta
afsättningsorts behof mest önskvärda produkterna, utan man
har producerat mera efter eget godtfinnande. Häraf kommer
det sig också, att inom vissa kretsar tanken på ett
produktionstvång, så farlig med hänsyn till jordbruksnäringens egenart,
kunnat vinna insteg. Förf. utvecklar därefter, hur städerna
kunna genom på lång tid träffade leveransaftal till fixerade
priser påverka den önskade produktionsriktningen, och öfvergår
slutligen till att behandla de mera direkta inskridanden i
produktionsunderstödjande riktning, hvilka kunna tänkas.
T denna senare del har framställningen, synes det mig, för
Stockholms stad ett alldeles utomordentligt intresse.
Vill man då tillämpa dessa tyska idéer på den svenska
storstaden, på Stockholm, så lärer det knappast råda något tvifvel
om, att en bråkdel af de penningsummor, kanske till och med
en ringa sådan, som staden offrat på att motverka dyrtiden, i
stället nedlagd på produktiva företag af här ofvan antydd art,
kunde ha gifvit ett för stadens invånare bra mycket bättre
resultat, än det man nu fått af de långt större
penningsummorna.
Om t. ex. Stockholmstrakten i fråga om trädgårdsprodukter
vore ett öfverskottsdistrikt eller åtminstone själf producerade
det väsentliga af sina behof, så skulle gifvetvis
prisförhållandena på detta område vara helt annorlunda än de nuvarande.
Hvarför skulle då staden t. ex. icke kunna intressera sig för
tillkomsten, främst på dess egna jordområden, af med alla
moderna hjälpmedel utrustade trädgårdsodlarekolonier, med lotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
