Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 25. 6. 1918 - Kampen om själarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360 DAGENS FRÅGOR
tryckarens storslagna människokärlek och oegennyttiga omvårdnad
om de små folkens — eller kanske hafvens — frihet och att
fördöma motsidans bottenlösa brutalitet och illfundighet samt
hänsynslösa förtrampande af frihet och människorätt. Den tappande
parten kan städse förväntas behandla domstolen ungefär som vissa vilda
folkslag sägas handtera sina afgudar, när eftertraktade välgärningar
uteblifva.
Det vore gifvetvis ett groft psykologiskt misstag att i de
krigförandes propaganda, sådan den under kriget framträdt, allenast vilja
se utslag af skenhelighet eller medveten sträfvan att föra de neutrala
bakom ljuset. De tyska författare, som framställa t. ex. sir Edward
Grey såsom en af historiens största skurkar eller engelsmännens
välde i Indien såsom en häxdans af utsugning och förtryck, äro
säkerligen i allmänhet i lika god tro som de engelsmän, hvilka
besjunga kejsar Wilhelm såsom »helvetets brudgum» eller skildra
Preussens styrelsesätt såsom en rättslös despotism. För en läsare eller
åhörare med någon insikt och något så när kallt hufvud té sig
dylika uttalanden gifvetvis rätt osympatiska, men man får icke taga
saken alltför tragiskt — å la guerre comme å la guerrc.
Bedröfligt blir det först, när de neutrala vilja upphöja dylika
krigspsykosens yttringar till »historiens dom». Det för tanken till den
romerska pöbelns domslut öfver de kämpande gladiatorerna.
Under de fyra krigsår som gått har vårt land i rikligt mått varit
en tummelplats för de krigförandes propagandaverksamhet. En
framställning af dess hufvudlinjer och inre historia blir en tacksam, om
ock föga upplyftande uppgift för framtidens historieskrifning. Än
tacksammare blir säkerligen utredningen af den inverkan denna propaganda
haft på svensk folkmening. Utan större risk torde redan nu det
resultat kunna anteciperas, att vår af oss själfva kanske mer än af
andra beundrade läskunnighet och mogenhet till trots vårt land
erbjudit en blott alltför tacksam jordmån för denna sådd, äfven när den,
som ofta varit fallet, bestått af ogräsfrön. Den villighet hvarmed
svenskar, hvilkas utbildning och erfarenhet borde gjort dem tämligen
okänsliga för dylik påverkan, slukat de otroligaste uppgifter och
anammat de tommaste slagord, kommer helt visst att väcka
eftervärldens undran. Än svårare torde man få att förstå, att svenskar
i god tro och ren afsikt medvetet eller omedvetet gått denna
propagandas ärenden och gjort dess synpunkter till sina äfven i fall,
där en ganska ringa grad af kylig eftertanke bort räcka till för att
säga dem, att de krigförandes syften icke gått i samma riktning som
våra egna intressen. Den utsträckning, hvari sådant likvisst skett,
blir sannerligen en minnesvård varaktigare än koppar, icke, som de
krigförande med stöd af hemmavarande erfarenhet måhända
förmena, öfver personliga och egennyttiga bevekelsegrunder utan öfver
vår redan tidigare fulltygade oförmåga att förstå denna snöda världs
lägenheter.
En granskning af våra förhållanden på här ifrågavarande område
ger vid handen, att under krigets första tid centralmaktspropagandan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
