Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 25. 6. 1918 - Kampen om själarna - Sedelutgifning och statsbehof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364 DAGENS FRÅGOR
villiga utländska pekpinnar ha vi att häfda vår rätt att se med
våra egna ögon, ej genom färgade glas, att bedöma världskrigets
företeelser efter vårt eget välförstådda intresse, att med godt samvete
förblifva neutrala, så långt vår egen välfärd det kräfver, och att i
mån af förmåga göra våra rättigheter och intressen gällande mot de
krigförandes öfvergrepp, om de än skrudas i aldrig så mycket och
aldrig så välforraadt tal om oafvisliga krigsnödvändigheter. Så många
svårigheter och skador ha båda de krigförande vållat de neutrala,
att det icke är ett ögonblick för tidigt att söka för dem klargöra, att
intet gehör kan påräknas för skrymtaktigt tal om att deras
intressekamp företagits eller föres till skydd för de små staternas rätt
och frihet.
De viktigaste ekonomiska frågorna äro lång! mer än
man vanligen tror oberoende af ai! partipolitik, de
försummas eller befordras ofta ej blott lika myckel, ulan t. o. m. på
alldeles samma säll af alla partier och regeringar, l alldeles särskild grad
har delta varit fallet med regleringen af våra penning- och
kreditförhållanden under kriget, där en förvänd behandling af uppgif terna
har pågått nästan ostörd af ministerskiften, ingalunda — såsom
välvilligt folk velat göra l roligt — endast därför att riksbankslc-dningen
molsalt sig regeringarnas kloka syften ulan därför all ingen på ledande
plats inom någon del af statslifvet häft den förening af insikl och
energi som behof! s alt vända kursen ra It. Pä de yllersla af dessa dagar har
emellertid under trycket af händelsernas utveckling inlrädl en egendom
lig dubbel ansats lill ändring, den ena resulterade i yllerlignre
förhär-delsc emot deri rätta insikten, den andra däremot eit motvilligt tagel
sleg i förnuftig riktning. Sammanhanget kan anges pä följande säll.
Såsom skildrades i tredje häftet af Svensk Tidskrift (Dyrlideu, riks
banken och utlandet, sid. 221 ff.) finns blott eit enda praktiskt använd
bart verktyg alt hålla sedelfloden tillbaka och därmed prisnivån nere,
nämligen eit tillräckligt högt diskonto. Uppgiften har då bestått i att
framtvinga en dylik politik från Riksbankens sida. Det enda som
kunnat förmå Riksbanken att bär göra det rätta har vari l ledningens
ängslan för all bankens obegagnade sedelutgifningsrätt skulle ta slut och
banken därigenom komma i svårigheter. När sedelutgifningen började
svälla pti sådant säll, alt sedelreserven (den obegagnade
sedelutgif-ningsrällen) lill stor del försvann, blef riksbanksledningeii förskräckt
och tillgrep frivilligt diskonloskrutvens medel, som riksbankschefen kort
förut med hand och mun utdömt. Optimistiska iakttagare började
tro, alt denna ängslan skulle vara lill fyllest. Visserligen fauns del en
annan utväg som låg nära till bauds, nämligen a ti importera guld, ty
därpå kunde grundas en sedelutgifning dubbelt så stor som guldels
värde; men denna åtgärd föreföll ej erbjuda riksbanksledningen någon
större lockelse, vare sig pä grund af den räntelösa placering den
innebar eller ai annan anledning, och man hade därför ej förlorat allt hopp
om en förnuftig utveckling.
Dä upptäcker man plötsligt, all Riksbanken funnit en annan möjlig
Sedelutgifning
oeh statsbehof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
