Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 25. 6. 1918 - Furst Lichnowskys anteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 388
jag tryckte på, desto mindre ville man ge efter, redan därför att jag
icke skulle få den framgången att tillsammans med sir Edward Grey
rädda freden». Enklare och ömkligare har väl aldrig krigsutbrottets
problem framställts.
Furst Lichnowskys anteckningar innehålla emellertid vid sidan af
dylika praktblommor äfven partier af värde. Hans skildring af den
engelska societeten vittnar om god iakttagelseförmåga, och hans
teckning af sir Edward Grey är en träffsäker porträttstudie, angenämt
kontrasterande mot lärda tyska konstruktioner orn denne hederlige
engelske gentlemans förmenta diaboliska bakslughet och mörka
tyskfientliga ränker. Lichnowsky har gjort troligt, att sir Edward
Grey i världsfredens intresse ärligt önskade en tysk-engelsk kolonial
uppgörelse, jämförlig med den fransk-engelska af 1904 och den
ryskengelska af 1907. Ehuru Lichnowsky — ett bevis på huru klent
informerad man i Berlin lät honom vara — icke blef underrättad
om Greys där kända hemliga aftal af 1912 med franska
ambassadören Cambon, så insåg han tidigt och rapporterade också hem, att
;under alla omständigheter komme England att skydda Frankrike»
Om händelserna i juli 1914 förefaller han, för att ha varit en af
de i främsta planet agerande, häpnadsväckande illa underrättad. Herr
von Jagow har t. ex. uppvisat grundlösheten af hans tvärsäkert
framkastade påstående, att denne skulle tidigt i juli lia besökt grefve
Berchtold i Wien för att konferera om Österrike-Ungerns planerade
ultimatum till Serbien, och om den ryska mobiliseringens militära
betydelse för Tyskland förefaller furst Lichnowsky att ej ha den
blekaste aning. Själf bedyrar han, att han icke är någon fiende
till Österrike, men det hat till trippelallianspolitiken, hvilket väl var
hans ledande utrikespolitiska idé, smakar rätt mycket af den
austro-fobi, hvarifrån han indignerad vill fritaga sig.
Tvifvelsutan var furst Lichnowsky en välmenande och ärligt
freds-sträfvande diplomat med vissa personliga förutsättningar för att
främja ett tyskt-engelskt närmande, men i sina anteckningar har han
burit förkrossande vittnesbörd mot sin egen omdömesförmåga i fråga
om utrikespolitiska realiteter. Hans sorglösa optimism framträder i
än bjärtare dager, om man jämför hans anteckningar med de
rapporter belgiska sändebudet baron Guillaume samtidigt sände sin
regering från Paris. I dem möter en klar och skarp uppfattning af
fransk, engelsk och rysk politik, starkt kontrasterande mot furst
Lichnowskys illusioner. Då furst Lichnowsky visat sig så klent förstå
ententediplomatien — med undantag för uppriktigheten i Greys
fredsbemödanden — så förvånar det mindre, att hans 1916 i bittra
stunder nedskrifna reflexioner om den tyska diplomatiens hemliga
driffjädrar, huru paradoxalt det låter, i själfva verket kunna anses
vara omdömen af en utomstående. I den meningen, långt mer än
i de hänseenden ententepressen funnit dem förkrossande, innebära
furst Lichnowskys anteckningar en dom öfver tysk diplomati.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
