Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 5
- Dagens frågor 25. 6. 1918
- Bolsjevismens idéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bolsjevismens idéer.
Det låter nästan som en saga ur Tusen och en natt
detta, att några fattiga litteratörer utan förbindelser
och inflytande, från sin landsflykt i någon schweizisk stad eller
New Yorks Ghetto, plötsligt finna sig som innehafvare af »maktens
fullhet» i ett af världens hittills mäktigaste riken, i tillfälle att där
realisera sina spekulationer öfver idealsamhället och att till och med
öfva inflytande på världens politiska utveckling i en af de
våldsammaste kriser denna genomgått — om också knappast i den riktning
de själfva afsett. Utopier äro vi ju ganska vana vid och äfven vid
mera blygsamma ansträngningar att förverkliga dem, men ett försök
i denna väldiga skala är onekligen ett rekord också i den underliga
tid vi nu genomlefva. Det lider intet tvifvel, att de bolsjevikiska
ledarne med alla sina fel i öfrigt ingalunda äro de afgrundsandar,
hvilka deras belackare af olika läger vilja utmåla dem såsom; de
söka uppenbarligen helt enkelt efter bästa förmåga genomföra punkt
efter punkt det program för idealsamhället, hvilket framkommit inom
de ryska emigrantkretsar, som sedan gammalt utmärkt sig för en
frodighet i spekulationer öfver samhällsformerna och ett fantastiskt
konsekvensmakeri, som lär vara ett för det slaviska kynnet
karakteristiskt drag och som icke mildrats af de judiska inslagen i de
ifrågavarande kretsarnas personliga sammansättning.
Hufvudstommen i den politik, hvarmed herrar Lenin och Trotski
efter bästa förmåga påskynda upplösningsprocessen i Ryssland, är
för öfrigt icke särskildt originell. Dess väsentliga delar kunna undan
för undan återföras till den rad hufvudsakligen filosofiskt och
skönlitterärt betonade franska och italienska författare — Georges Sorel,
H. Lagardelle, Ed. Berth m. fl. — hvilka utgöra eller kanske rättare
sagdt utgiorde den »intellektuella» falangen inom sina länders
syndikalistiska rörelse. Dessas skrifter ha ingalunda inskränkt sig till
hvad vi här i Sverige gemenligen förstå med syndikalismen utan
representera en betydligt mycket mera vidtomfattande och
framför allt mera kultiverad åskådning än den är böjd att tro,
hvilkens erfarenhet af syndikalismen är begränsad till den andligen
synnerligen torftiga riktning, som här hemma går under samma
namn.
Den litterära franska och italienska syndikalismen är framför allt
baserad på »tänkesättet Bergson» men äfven på Hegel och Nietzsche.
Den Bergsonska intuitionsfilosofien och oppositionen mot
intellektualismen ha afsatt syndikalismens dyrkan af handlingen och i sista
hand af våldet såsom moralisk faktor. Viljan till handling, våldet,
skall pånyttföda en humanitär och degenererad mänsklighet. Det är
ej en tillfällighet, att ett af den teoretiska syndikalismens främsta
verk bär titeln Réflexions sur la violence.
Syndikalisternas uppfattning af sambandet mellan
samhällsförhållandena och de ekonomiska faktorerna är strängt marxistisk — om
de också i andra afseenden yttra sig skäligen respektlöst om
socialisternas dyrkan af Marx såsom den enda, ofelbara auktoriteten.
Hans filosofi ansluta de sig till i det väsentliga, hans ekonomiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:22:41 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1918/0390.html
