Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 25. 6. 1918 - Bolsjevismens idéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386 DAGENS FRÅGOR
lysta anhängare, och därför ha de pekat på generalstrejken (visserligen
blott som en »abstraktion af klasskampen» och en »lifgifvande myt»,
på samma sätt som Marx’s katastrofteori eller kristendomens djäfvul)
såsom medlet för revolutionens genomförande och på de i
klasskampen naturligt framvuxna fackföreningarna, »les syndicats», såsom de
institutioner, hvilka i framtidens samhälle skola sköta såväl
produktionen och fördelningen som äfven den politiska administrationen.
Detta blir den praktiska grundstommen i syndikalisternas lära;
staten skall afskaffas, och i stället kommer ett förbund af
arbetarsammanslutningar, som äga produktionsmedlen, som drifva
produktionen enligt inbördes fri öfverenskommelse och som på sig få
öfver-låtna de gamla staternas administrativa funktioner. Målet är sålunda
ett slags federativ kommunism, uppblandad med den gamla idén om
kooperativ produktion, som återkommit så ofta i arbetarrörelsernas
ideologi och som praktiskt utformats af exempelvis Owen under den
engelska arbetarrörelsens »revolutionära» skede. Den gamla idén har
nyligen i England åter upptagits såsom något extra modernt under
benämningen »guild socialism».
Som en nödvändig förutsättning för att kunna kullkasta den
internationella privatkapitalismen kräfves äfven, att den stora
revolutionen blir internationell, annars kan resultatet i ett land äfventyras
genom hjälpen från den hotade bourgeoisien i andra länder. Staten
på privatkapitalistisk grund kan för öfrigt ej väcka någon patriotism
hos arbetaren. Alla privatkapitalistiska stater äro ur arbetarsynpunkt
precis likadana; att tänka annorlunda än att hänge sig åt en chimär.
Proletären har intet fädernesland. De syndikalistiska filosoferna äro
till sist alls icke antimilitarister af humanitära eller pacifistiska skäl,
utan uteslutande på den grund att militären i den privatkapitalistiska
staten utgör ett vapen i klasskampen, ett djäfvulskt påfund af
bourgeoisien i S37fte att utnyttja arbetarne mot dem själfva i
klasskampssyfte.
Redan denna lilla resumé ur den syndikalistiska skolans skrifter
ger ju en återklang af åtskilligt som händt och sagts i bolsjevismen
Ryssland och kan på grund af det onekliga sammanhang och den
enhetlighet, som ligger bakom åskådningen, äfven i denna
fragmentariska form kanske bidraga till en mera allsidig belysning af hvad
som händt och händer där borta.
Våldets filosofi — icke alltför aflägsen från den berömda och
delvis missförstådda »maktfilosofien» — har man otvifvelaktigt varit i
tillfälle att i oanad grad omsätta i den ryska praktiken;
konstituan-tens behandling (om denna och andra händelser i samband med
bolsj e vismens »storhet och förfall» se d:r Verner Söderbergs artikel i
detta häfte) ter sig ej längre uteslutande som ett utslag af vidrigt
hyckleri; den »intelligenta minoritetens» tsarism—för genomförandet
af revolutionen mot den privatkapitalistiska staten under Kerenskis
egid eller för försvaret af dess resultat mot allehanda
»kontrarevolutionära» styggelser — har icke blott funnit sig väl till rätta i den
ryska jordmånen utan hvilar äfven på den gamla, från Västeuropa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
