Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 25. 6. 1918 - Parlamentarismens skandinaviska nödläge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390 DAGENS FRÅGOR
62, och vänsterns anslutning till regeringsblockets preliminärprogram
för upptagandet af förhandlingar med Island tycktes aflägsna redan
i portgången hotande stötestenar. Men ingenting kan vara mindre
tillrådligt än att på förhand gå i god för den danska
parlamentarismens öden i den närmaste fortsättningen. Så knapp som dess
marginal är, måste den erkännas vara bragt i ett latent och ständigt
dilemma. Många byiga vindar lär den ej uthärda. En intressant
fråga skall bli, i hvad mån hänsyn till det reformerade landstingets
författningsbefogenheter skola kunna sönderbryta
underhusparlamentarismens till sin bräcklighet illustrerade schema.
Hvad slutligen angår de motstycken, som vi ha oss in på lifvet
här i Sverige, har ju blockpolitiken denna riksdag uthärdat sin
skärseld. Med glans, skulle vederbörande ännu för helt kort tid
sedan ha proklamerat; händelser i riksdagens elfte timme torde vara
ägnade att väsentligt dämpa tillförsikten. Hvad liberal tålmodighet
mäktade öfversida, när det ännu var fråga om krigsministerns
betänkliga, upprepade nederlag i Andra kammaren, det blef till fullo
uppenbaradt efter afgörandet i skattefrågorna: trots den Brantingska
parollen, att här vore förhanden regeringsblockets första allvarliga
mandomsprof, vordo den gången de liberala första-kammar-rösterna så
godt som bortblåsta i högervinden, för att låna det socialistiska
hufvudorganets harmsna och träffande uttryck.
Att svårigheterna varit stora att drifva liberal politik och icke
socialdemokratisk — hvilket ju var öfverenskommelsen — har nog
tillfyllest visat sig. Det har varit påkostande för den manstarkare
flygeln af den samverkande armén att hålla samma takt som »de
delar, som gå mest sakta fram», såsom herr Branting i höstas
formulerade marschordningen. Och det är all anledning att tro, att
uppsåtet att raska på takten beslöjat Soc.-Dem:s framtidsaning, när
tidningen (den 18 juni) på tal om vänsterns samverkan skref: »Troligen
kommer den nästa år att ställas inför svårare uppgifter och på
hårdare prof».
Man har redan nu nalkats den punkt, hvaraf Hjalmar Branting
hade känning i oktober 1911, då liberala pressröster lockade honom
med »ett gemensamt aktuellt socialreformatoriskt program» för de
två partierna. Ej utan indignation afvisade han då, hvad han
stämplade som »ett slags liberal-socialdemokratisk medellinje, till
hvilken alla skulle förbindas». Detta skulle enligt hans tanke »i
realiteten innebära en partiernas sammansmältning på en vital punkt,
med undanskjutande för socialdemokratiens del af våra verkliga mål
och syften till en meningslös festdekoration». När jämnt två
riksdagsperioder senare samma fråga med större allvar kom före,
besegrades herr Brantings skrupler mot »en oklar småfolkssamröring».
Att hans forna betänkligheter i åtskilligt synts honom besannade,
vitsordas dock af hans partis nuvarande, alldeles tydliga håg att för
framtiden drifva socialdemokratisk och ej bara liberal politik.
Naturligen betyder detta eo ipso bistrare omständigheter för den svenska
— försöksparlamentarismen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
