Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor 25. 6. 1918 - Våra diplomatiska »segrar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 391
Våra diplomatiska Det stora aftalet med ententen har väckt
blan-»segrar». dade känslor — också offentligen. För den all-
mänhet som, oberoende af själfva saken ovidkommande
omständigheter, vill bilda sig en egen mening i frågan, är situationen särskildt
besvärlig bland annat därför, att den regering, hvilkens
medlemmar och understödjare med största ifver under sin
agitationsperiod förde på tungan talet om den diplomatiska sekretessens
för-därflighet, nu inför verklighetens kraf funnit sig nödsakad att drifva
denna så långt, att när efter halfårslånga underhandlingar ändtligen
en af de för vårt land viktigaste aktstycken, som kommit till under
kriget, föreligger undertecknadt, utskickas en kommuniké, som ger
mindre exakt kunskap om det verkliga läget, än hvad tidigare varit
fallet i fråga om den förkättrade hemliga diplomatiens resultat. Så
länge emellertid den demokratiska utinkespolitiken finner det
nödvändigt att undanhålla det svenska folket mera ingående, verklig
kännedom i saken, får vår allmänhet nöja sig med kommunikéns och
regeringspressens antydningar jämte vissa för en hvar fullt tydliga,
oemotsägliga fakta, jämförda med de uppgifter som kunna uppsnappas i
den om dessa för oss så viktiga förhållanden betydligt bättre
underrättade utländska pressen.
Hvad då först själfva hufvudtransaktionen beträffar, är en sak tydlig
och klar, och det är, att vi till ententen fått afstå fartyg om
sammanlagdt 400,000 ton, hvaraf 200,000 ton för fart genom
farezonen, att vi beträffande de varor, som eventuellt komma att utföras
till vårt land från ententen, måste underkasta oss kontroll sannolikt
i former, mot hvilka vi såsom själfständig stat så länge hittills
sökt försvara oss, att vi åt ententemakterna fått inrymma en del
af vår malmexport samt att vi i likhet med hvad som skett i
föregående aftal med olika makter måst lämna ententen kredit för en
del af vår export. Betydelsen af hufvudposten, fartyg om 400,000 ton
till ententens förfogande, är klar, om man betänker, att af det svenska
tonnage, som för oss är af egentligt värde, efter denna åderlåtning
kvarstå omkring 600,000 ton. Detta är hvad vi nu under
»aftals-tiden» — hvars längd ej uppgifves — och efter aftalsliden med full
säkerhet kunna disponera öfver för våra egna behof.
Hvad vi skola ge, är sålunda bestämdt fixeradt och bekant, den
andra sidan af uppgörelsen är desto mera obekant och sväfvande.
Kommunikén anger endast, »att ententen förbundit sig att för
Sverige underlätta den successiva tillförseln i under för handen
varande omständigheter tillfredsställande mängd af nödvändighetsvaror».
Det är ju uppenbart, att osäkerheten i uttr3rckssättet måste motsvaras
af en stor osäkerhet i realiteten. Funnes det minsta möjlighet att
vara något så när säker på uppfyllelsen af motprestationen, är det
gifvet, att detta, i så hög grad som möjligt, hade kommit till uttr\7ck
i den kommuniké, där svenska folket underrättades om resultatet af
regeringens långvariga bemödanden.
Kompletteras emellertid kommunikéns meddelanden med andra
upplysningar, synes den mängd varor, hvaraf ententen förbundit sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
