Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Naturahushållning. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NATURAHUSHÅLLNING 411
utan mellankomst af penningar, innebär egenhushållningen, så
långt den räcker, att hvar och en »lefver af sitt eget», d. v. s.
utan byte. Inom statsförvaltningen företräddes egenhushållningen
af kronans domäner, »Upsala öd» .enligt svensk
medeltidsterminologi, medan skatter alltid ha en prägel af byte, då föremål därvid
gå öfver frlån undersåtarne till härskaren. De starka
medeltidsstaternas materiella grundval var därför så godt som alltid
kronogods eller gods i furstehusets ärftliga ägo; och som nyss nämndes
var det endast genom att samla stora egna domäner, som
kungaätterna blefvo herrar öfver feodalismen.
I stark förkortning ter sig Medeltidens förvaltningsproblem
ungefär såsom nu skildrats, i den mån det sammanhängde med
natura- och egenhushållningen. Emellertid hade Medeltidens regenter
ganska länge åtminstone den fördel som följer af en enhetlig
ekonomisk byggnad för landet. När naturahushållningen började falla
sönder, inträdde följaktligen nya svårigheter, beroende därpå, att
den lefde kvar längre på vissa områden än på andra, i detta fall
längre inom det som regel särdeles konservativa skatteväsendet
liksom domänförvaltningen än inom de nyare näringarna. Läget
under 1500-talet har med någon förenkling karakteriserats med de
orden, att staterna hade naturainkomster men penningutgifter. Den
starkast verkande faktorn i denna utveckling var den militära.
Legotrupperna måste ha sin sold i klingande mynt och öfvergingo
ogeneradt till fienden, om solden uteblef; sannolikt är det därför
från denna tid som den för nutida förhållanden alldeles
felaktiga satsen härstammar, att för krig fordras tre ting: pengar —
pengar — pengar. Men jämte krigsväsendets förvandling tillkom
den allmänna utvidgningen af statsmaktens funktioner, särskildt
på kyrkans bekostnad, och äfven renässansens kraf på en yttre
ståt och kunglig glans, som omöjligt kunde tillgodoses genom
kronans naturainkomster.
Fastlandets statsledare tillgrepo i detta läge framför allt
upplåningen som penninginkomstkälla. Från 1500-talet härstamnia
några bland de ryktbar aste dynastierna af staternas långifvare,
framför allt huset Fugger; och på statskreditens grundval
uppväxte under 1600-talet börsväsendet samt hela det
värdepapperssystem, som i så hög grad tryckt sin prägel på nutidens ekonomiska
organisation. (Denna egendomliga utvecklingsfas har skildrats med
enastående friskhet och lif af den tyske ekonomiske historikern
Richard Ehrenberg i hans bok Das Zeitalter der Fugger [1896]). Till
28. Svensk Tidskrift 1918.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
