Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Naturahushållning. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416 ELI F. HECKSCHER
Genom inflyttningen af kapitalstarka holländare och västtyskar
uppstod en möjlighet för staten att la låna på jämförelsevis
betryggande villkor, och i nära sammanhang härmed ordnades exporten
af landets stapelvaror, framför allt kopparen, som i hufvudsak
för statskassans räkning uppdrogs åt särskilda handelskompanier.
Den mest djupgående brytningen med Gustaf Vasas verk bestod
emellertid i Utarrendering af nästan hela den ordinarie räntan emot
kontant betalning. Förvandlingen af naturainkomsterna till
penninginkomster blef då förpaktarnas affär; de fingo drifva handel
med skattepersedlarna och tillhandahålla kronan likvid köpkraft.
Faran af missbruk var emellertid här uppenbar, ty nästan mer
t. o. m. än det gamla feodalsystemet skapade arrendeväsendet
fara för allmogeförtryck; och motståndet blef äfven så starkt, att
denna nyordning helt och hållet måste upphäfvas under
förmyndartiden. Emellertid kvarstod oförändrad önskvärdheten af
penninginkomster för staten och den på naturahushållningen
uppbyggda förvaltningens grundvalar undergräfdes omkring 1600-talets
midt alltmera genom afsöndringarna af kronans och kungahusets
jordegendom liksom af naturainkomsterna i form af rena gåfvor
eller förläningar utan motprestation. Hur betänkliga verkningar
denna utveckling än i öfrigt medförde, är det uppenbart, att den
måste bana väg för skatter i penningar som hufvudkälla för statens
inkomster och därmed för moderna förvaltningsformer.
På alla punkter innebar då Karl XI:s politik en våldsam
regressrörelse, tillbaka till förvaltningen på naturahushållningens grund.
Genom reduktionen sattes konungen ånyo långt mer än under den
närmast föregående tiden i stånd att enligt det medeltida idealet
»lefva af sitt eget»; och genom indelningsverket bundos
skatteinkomsterna i stor utsträckning vid bestämda utgifter. Den
orörlighet, försvaret på detta sätt fick, var efter allt att döma oförenlig
med de militära kraf ven omkring sekelskiftet vid år 1700 och måste
också i stor utsträckning åsidosättas under Karl XII:s krig; men
efter freden återupprättades systemet och förblef sedan som bekant
en hörnsten i den svenska förvaltningsbyggnaden nära två hundra
år framåt. Först 1901 års härordning gjorde definitivt slut på
denna enastående atavism i Sveriges statsorganisation; och sålunda
tillhör naturahushållningens definitiva utmönstring ur vår
förvaltning den allra senaste tidens erfarenheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
