Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Museerna och vår tid. Af G. Karlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MUSEERNA OCH VÅR TID 437
naturligtvis i hög grad brokiga — jag vill icke säga planlösa
— ty det var plan nog och berättigande nog att åt sin stad och
sin bygd skada det ideella inslag i det moderna förvärfslifvet,
som ligger i att en stund få hvila ut vid den källa, som gifvit
upphofvet till vår egen kullur, äfven om källans klarhet
stundom kunde vara något omtvistlig. Tanken på att dessa
samlingar kunde äga något större vetenskapligt värde fanns väl
endast hos mycket få af dem, som gingo och betraktade de
många märkliga tingen, och knappast en gång hos samlingarnas
egna upphofsman, hvilka i regel utan all fackmannabildning i
allmänhet endast hade sin forminneskärlek och sin dunkla,
undermedvetna känsla af att eit räddningsarbete måste utföras
och en ny ideell faktor bringas in i folkets lif.
Hnde själfva uppkomsten af de många museerna uteslutande
förmedlats af allmänhetens offervillighet, genom penningar eller
föremål, blefvo museerna, både de nya och de gamla, i sin
ordning den ideella förmedlaren af det enskilda samlareintresset,
som allt mera började gripa omkring sig och som i sin ordning
skaffat kraftig växt åt en förut endast svagt vegeterande
affärs-planta — antikvitets- och konsthandeln.
Det tjänar föga till att ingå på frågan om detta enskilda
sam-lareintresse och denna antikvitetshandel äro af godo eller ondo.
Faktum är, att de båda finnas, att de äro viktiga faktorer alt
räkna m< d och att, om de till äfventyrs skulle vara af det
senare slaget, det blir en museernas uppgift alt vända dem
i godo.
Betydelsefulla äro de i alla fall för bedömande af värdet af
den redan förut berörda skyddsaktion, som af centralmuseerna
inledts mot provins- och bygdemuseernas förmenta öfverskridande
af sin befogenhet och deras skadliga konkurrens med de
verkliga vetenskapliga samlingarna. Ty äfven om det skulle lyckas
cenlralmuseerna att vingklippa landsortsmuseerna såsom en
kompensation för det statsunderstöd, som eventuellt lämnades dem,
stode man icke blott lika försvarslös mot pri\atsamlandet och
antikvitelshandeln, utan man hade därtill undanryckt det
offentliga samlandet det starka stöd, som ligger i provinsmuseernas
intresse af att fritt utnyttja, hvad som utbjudes i
antikvitetshandeln; ty så naiv kan man väl ändå icke vara, att man inbillar
sig, att provinsmuseerna för det stora nöjet och den höga äran
att få hjälpa store bror i Stockholm, Göteborg eller Lund skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
