Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Nationernas förbund. Gamla och nya planer på »heliga allianser». Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämnas, en hans landsman, Pennsylvaniens grundläggare, William
Penn. I dennes 1692 utgifna Essay towards the present
and future peace of Europe möter man ett allt sedan dess
ständigt återkommande argument för nationernas förbund,
jämförelsen mellan staterna och de enskilda medborgarna. Den
mellanfolkliga freden bör, betonar Penn, kunna återställas och
göras varaktig på samma sätt som freden upprätthålles inom
staterna, där ingen får vara domare i egen sak, utan där en
särskild organisation har åt sig uppdraget att skipa rättvisa.
Penn ville ge detta värf åt ett världsparlament (»Sovereign or
Imperial Diet, Parliament or State of Europe»), inom hvilket
de olika staterna skulle vara företrädda proportionellt efter sina
nationella inkomster eller efter den vinst de årligen skördade
af sin utrikeshandel. Mot den tredskande skulle alla öfriga
stater inskrida, »förenade som en styrka, och framtvinga
underkastelse och domens utförande med skadestånd till den lidande
parten och ersättning åt de stater, som framtvingade
underkastelsen.»
1700-talets mest bekanta bidrag till debatten om nationernas
fredsförbund var den skrift Projet de paix perpétuelle, som
abbé Charles Irénée de Saint-Pierre utgaf 1713, samma år som
Utrechtfreden afslöts. Om hans fredsprojekt har med rätta sagts,
att det ej blott starkt påverkade Alexander I, utan äfven i sina
hufvuddrag ligger till grund för flertalet fredsföreningars och
enskilda pacifisters senare försök i samma riktning. Abbé de
Saint-Pierre hade själf deltagit i Utrechtförhandlingarna, och han ägnade
därefter hela sin återstående långa lefnad åt propaganda för sin
plan utan att bland sin samtid röna mycket mer än den platoniska
sympati man ansåg sig kunna bestå åt dessa »en välment mans
drömmerier», som kardinal Dubois uttryckte sig om fredsplanen.
Saint-Pierres i skrift efter skrift utvecklade argumentering företer
stora likhetspunkter med de allmänna synpunkter, hvilka i våra
dagar pläga framföras vid yrkandena på varaktig fred, tryggad
genom ett nationernas förbund. Han framhöll sålunda bl. a., att
fredssluten visat sig endast vara vapenstillestånd och att den
politiska jämvikten vore otillräcklig för att trygga freden.
Analogien med den enskilde medborgarens fredliga underkastelse
under statens lagar framfördes här liksom hos Penn, och ett nytt,
sedermera ofta användt argument tillkom, hänvisningen till redan
existerande statsförbund sådana som Tyska riket, Schweiziska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
