Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Nationernas förbund. Gamla och nya planer på »heliga allianser». Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af dennes världsorganisatoriska sträfvanden är hans den 11
september 1804 dagtecknade instruktion till ambassadören Nikolaj
Nikolajevitj Novosiltsov. Som mål angafs där tryggandet af
»frihet på sunda grundvalar» åt de länder, som man hoppades
befria från korsikanens tyranni. De nya styrelseformerna skulle
hvila på »humanitetens heliga rättigheter». I ett slag kunde
nog ej världsfreden tryggas, men »hvarför skulle man ej kunna
i ett fördrag om de europeiska staternas ömsesidiga relationer
trygga neutralitetens privilegium, insätta förpliktelser att aldrig
börja krig, förrän alla de resurser, som tredje parts medling
erbjuder, blifvit uttömda», och där ingå sådana utfästelser, att
de som djärfdes bryta den nya folkrätten, riskerade att mot sig
uppkalla hela förbundets samlade styrka?
Novosiltsov beordrades att underställa William Pitt dessa
uppslag, och Pitt svarade i ett karaktäristiskt memorandum, hvari
han realpolitiskt, men något trångt, nästan uteslutande tog sikte
på faran från Frankrike och betonade vikten af att utaf de
befriade länderna bilda »en barriär mot framtida fransk
aggressivitet». Tillämpad på Tyskland återkommer tanken i den nutida
ententens strategiska tillämpning af redskapsfrasen »folkens
själfbestämmanderätt». Äfven Pitt tänkte sig emellertid ett allmänt
fördrag, som skulle ålägga Europas »förnämsta makter» att
»inbördes skydda hvarandra mot hvarje försök att kränka
deras besittningar och respektive rättigheter». På så sätt skulle
i Europa upprättas »a general system of public law».
Alexander åsyftade ett modernt nationernas fredsförbund, Pitt föll
tillbaka på den mot franska revolutionen riktade första
koalitionens tanke, hvilken grefve Kaunitz med användning af de
ännu gångbara diplomatiska frasernas skiljemynt tolkat 1791 i
yrkandet på sammanslutning för att bevara »allmän fred,
staternas lugn, besittningarnas okränkbarhet och fördragens helgd».
Tanken tog traktatform i rysk-engelska fördraget af den 11
april 1805 med dess ordande om »upprättande i Europa af ett
federativt system för att trygga de svagare staternas oberoende»
(det fanns äfven på den tiden förment osjälfviska »de små
staternas beskyddare») »genom att uppresa en mäktig barriär
mot de starkares lystnad».
Det skulle föra långt på sidan af ämnet att här följa den
nya förbundstankens utveckling genom Chaumontfördraget,
förklaringen i Châtillon och första Parisfreden 1814 fram till aftalen på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
