Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Nationernas förbund. Gamla och nya planer på »heliga allianser». Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
is gone by». Det första försöket i modern tid att åstadkomma
ett nationernas förbund, en fredens och rättens areopag, hade
ömkligen strandat, och minst af alla hade de »svagare stater»,
hvilkas oberoende det i 1805 års fördrag tilltänkta »federativa
systemet» påstods skola trygga, någon orsak att begråta detta
nederlag för den af stormaktsintressen svårt förvanskade
folkförbundstanken.
Denna tankes förfäktare återgingo nu för nära ett århundrade
framåt till 1700-talets privata litterära projektmakeri utan att några
här nämnvärda nya idéer därvid framkommo. Den trots allt
dock seglifvade internationalismen rörde sig samtidigt i
praktiken mest på ganska blygsamt begränsade områden
(världspostföreningen, internationella agrikulturinstitutet, bekämpandet af
hvita slafhandeln, reglerandet af litterär och konstnärlig
äganderätt o. s. v., o. s. v.), där samarbetet från allmän politisk
synpunkt åtminstone haft det goda med sig, att man fått någon
praktisk erfarenhet i mellanfolklig förvaltnings- och
lagstiftningsteknik.[1]
På det politiska området märker man för öfrigt en mängd i
betydelse växlande, men också växande ansatser till folkrättens
kodifiering och skapandet af organ för fredligt utjämnande af
mellanfolkliga tvister; det kan vara tillräckligt att erinra om
exempelvis de många skiljedomsfördragen, om upprättandet af
permanenta skiljedomstolen i Haag samt om de båda förra
Haagkonferenserna 1899 och 1909. Tsar Nikolai II:s fredsmanifest
1898 företer därvidlag omisskänneliga likhetspunkter med
Alexander I:s folkförbundsinitiativ; det visade sig liksom
föregångarens försök i fråga om sitt hufvudsyfte (världsfred,
folkförbund och afrustning) utopiskt, men satte dock varaktigare och
vackrare frukter i de ofvan nämnda Haaginstitutionerna än
Alexanders världsorganisationsplaner förmått frambringa.
Under världskrigets gång ha de gamla omfattande idéerna
om en internationell organisation till fredens och rättens skydd
fått allt flera förespråkare, hvilkas förkunnelse till sitt allmänna
innehåll och oftast rent af i de använda ordalagen visar sig
vara identisk med deras här ofvan omtalade föregångares från
Crucé och S:t Pierre till Kant och Alexander I. Redan under
krigets andra månad manade brittiske premierministern Asquith
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
