Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Nationernas förbund. Gamla och nya planer på »heliga allianser». Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i ett tal i Dublin de krigförande att vid den kommande freden
»i stället för allianser och balanspolitik sätta delägarskap i
en verklig europeisk enhet, baserad på erkännandet af lika rätt
och uppehållen af en gemensam vilja». I sitt tal till den
amerikanska föreningen League to enforce Peace förkunnade
presidenten Wilson den 27 maj 1916, att Förenta Staterna voro
villiga att medverka till upprättandet af »en universell
nationernas association för att upprätthålla hafvens okränkta trygghet
för gemensamt och ohindradt bruk af alla världens nationer
och för att hindra hvarje krig, som börjades vare sig i strid
mot fördragsaftal eller utan varning och fullt underställande af
orsakerna under den allmänna världsopinionen — en faktisk
garanti för territoriell integritet och politiskt oberoende». I
november s. å. betygade tyske rikskansleren Bethmann-Hollweg
Tysklands villighet att »när som helst ansluta sig till ett
nationernas förbund, som vill tygla enhvar, som hotar freden», och
för hvilket »upphörande af alla allianser» skulle vara ett af
kännetecknen.
Wilsons idéer om nationernas förbund, hittills endast
förkunnade i korta programsatser, ha under kriget varit stadda i
konstant utveckling hän emot de ideal vi mött inom den äldre
folkförbundslitteraturen. I Long-Branch-talet den 2 september
1916 nöjer han sig ännu med »förenade garantier för att hvad
som göres för att störa hela världens lif först måste pröfvas
inför hela världens opinion, innan det försökes.[1]» Mera vidtgående
äro hans kraf i senatstalet den 22 januari 1917, som hvars syfte
han angaf framläggandet af Förenta Staternas villkor för anslutning
till ett fredsförbund. Där kräfver han »skapandet af en
garantistyrka för uppgörelsens varaktighet, som är så mycket större än
någon nu krigförande makts eller någon hittills bildad eller
tillämnad allians’ styrka, att ingen nation, ingen sannolik kombination af
nationer kunde trotsa eller motstå den». En varaktig fred
måste tryggas af »the organized major force of mankind».
»Det måste bli icke en maktens balans, men en maktens
gemensamhet, icke organiserade rivaliteter, men en organiserad
gemensam fred.» Till det unga fredsförbundets grundsatser
räknar han vidare direkt väg till hafvet (genom landafträdelse
eller neutralisering) för »hvarje stort folk», hafvens frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
