Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Nationernas förbund. Gamla och nya planer på »heliga allianser». Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
juridiskt och faktiskt, begränsning af land- och sjömilitära
rustningar och af alla »program för militära rustningar» samt
styrelse med de styrdas samtycke, allmänt antagande af Monroes
lära, att ingen nation skall söka utsträcka sitt välde öfver någon
annan nation eller folkstam, utan att alla folk skola lämnas
fria att bestämma sin egen politik, sin egen utvecklingsväg,
»ohindrade, utan hot, oförfärade, de små lika väl som de stora
och mäktiga».
Tydligare preciserade återkomma dessa »amerikanska
principer» i det ryktbara senatstalet af den 8 januari 1918, sedan
under tiden Förenta Staterna från intresserad iakttagare af
världskriget blifvit krigförande makt. Där skisseras som bekant i de
14 punkterna en lång rad territoriella förändringar, hvarjämte
för det framtida fredsförbundet stadgas följande allmänna
grundsatser: inga enskilda internationella öfverenskommelser af något
slag, offentlig diplomati, absolut navigationsfrihet på öppna
hafvet, jämlikhet i handelsvillkor för alla de nationer, som
samtycka till freden och associera sig för dess upprätthållande,
tillräckliga garantier för reducering af nationella rustningar till
det minimum, som är förenligt med inre trygghet, och till sist
»bildande under särskilda aftal af en allmän nationernas
association för beredande af ömsesidiga garantier af politiskt
oberoende och territoriell integritet åt stora och små stater i lika
mån». I förbigående uttalar har sig äfven (liksom tidigare
Lilienfeld) för ekonomisk bojkottning såsom ett bland
påtryckningsmedlen för genomförande af mellanfolkliga aftal.
Närmare än i dessa numera som fredsförhandlingsgrundval
af Tyskland, Österrike och Turkiet antagna allmänna satser
(till hvilka samtliga, kuriöst nog, föregångare kunna uppletas i
Ter Meulens kompilation ur den äldre projektlitteraturen) har
Wilson hittills ej skisserat planritningen till sitt folkförbund.
Mycket längre i detaljer går ej heller den mest auktoriserade
brittiske förfäktaren af samma idéer, viscount Grey of Fallodon.
I programskriften The League of Nations (1918) sysslar
den forne utrikesministern mest med olika staters ställning till
planen. Om dess grunddrag anmärker han bl. a., att Tyskland
ej får uteslutas och att förbundet ej bör innesluta någon nation,
som ej uppriktigt gillar planen och är beredd att göra nödiga
offer för förbundets vidmakthållande. De starkare måste uppge
rätten att med våld påtvinga de svagare sin vilja, alla stater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
