Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Nationernas förbund. Gamla och nya planer på »heliga allianser». Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»uppge rätten att i någon tvist tillgripa våld, innan andra
uppgörelsemetoder — konferens, medling eller, om så kräfves,
skiljedom — försökts.» Brytande af förbundsaftalet skulle mötas
med alla öfriga nationers samfällda makt. De mindre staterna
kunde därvid kanske ej gå längre än till ekonomisk
påtryckning; de mäktigare måste vara beredda att bruka all sin
ekonomiska, militära eller marina styrka. Hvarje försök till krig
skulle bekämpas så som man gemensamt bekämpar »en pest,
som hotar alla med förstörelse.»
Något längre i detalj gick lord Grey i sitt tal i London den
10 oktober 1918. Där framhöll han, att alla skatte- och
tullfrågor (fiscal questions) skulle bli oberörda af förbundet, blott
hvarje nation utfäste sig att tillämpa sitt fiskala system
likformigt mot alla. Om afrustning kunde ej bli tal, förrän
Tyskland, »den store rustaren», afrustat. I förbundet skulle hvarje
deltagande nation kontrollera och svara för all tillverkning af
krigsmateriel (både direkt sådan och »potentiell» såsom
handelsfartyg, aeroplan och kemikalier) inom sitt land. Förbundet borde
organisera en internationell polisstyrka för användning mot »små
efterblifna länder», som måhända ej ville godtgöra begången
oförrätt. Dessutom borde det kunna ge officiell karaktär åt
internationella öfverläggningar om arbetarfrågor och stödjande
träda emellan med hjälp af den typ, som internationella
tullförvaltningen i Kina representerar. Såväl i dylika fall som vid
den internationella polisstyrkans intervention skulle
inblandningen i »små efterblifna» länders angelägenheter afväpna de
misstankar för expansionssyften en enskild stormakts
intervention lätt kunde framkalla, och statskontrollen öfver
rustningsindustrien skulle bidraga att skapa den känsla af trygghet, som
vore det tillämnade folkförbundets lifsluft. Längre än till dessa
sporadiska antydningar ha lord Greys bidrag till lösningen af
det svåra problemet hittills ej gått.
Bland moderna tyska skrifter i ämnet är den grundligaste
nog nuvarande statssekreteraren Mathias Erzbergers arbete Der
Völkerbund, Der Weg zum Weltfrieden (Berlin, Reimar
Hobbing, 1918). Erzberger tänker sig, att förbundet skulle
förklara sig konstituerat, så snart det biträdts af Tyskland,
England, Frankrike, Förenta Staterna och Ryssland. Det skall
garantera förbundsmedlemmarna deras territoriers och koloniers
integritet, en obligatorisk skiljedomstol skall slita de tvister, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
