Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - En utväg ur återvändsgränden? Af August Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486 AUGUST JOHANSSON
som icke uppbära någon pension. — En första lärarinna vid
en af statens samskolor uppbär under år 1918 i aflöning 2,950
kr. Krigstidstillägget på detta belopp blir 1,348 kr. 33 öre.
Nu har hon emellertid, innan hon kom i statens tjänst, ingått
i en statsunderstödd pensionsinrättning; och som denna till sina
delägare börjar utdela lifränta vid jämförelsevis tidig ålder, har
hon redan, ehuru hon ännu är i tjänst, börjat uppbära sådan
lifränta. Därmed följer förlust af krigstidstillägget. Som lifräntan
uppgår till 93 kr. 10 öre, går hon förlustig 1,255 kr. 23 öre.
Alltså: staten straffar i år i ena fallet den omtanke, han af en sin
befattningshafvare fordrat för dennes dotter, med att beröfva
dottern 698 kr., i andra fallet den omtanke en i privat tjänst
anställd lärarinna visat sina gamla dagar med att sedan hon
öfvergått i statens tjänst beröfva henne 1,255 kr. 23 öre.
Sedan finansministern fått uppmärksamheten fäst vid dessa
förhållanden, upptog han frågan i den senare aflämnade
proposition, genom hvilken det föreslogs afsättning af medel för att bereda
krigstidstillägg och krigstidshjälp för år 1919. Han påpekade
att stadgandet icke funnits i propositionen i ärendet utan
tilllagts af Riksdagen, samt anförde ur ett yttrande af Statskontoret
bl. a. följande ord: »Då nämnda bestämmelse med största
sannolikhet i ett stort antal fall visat sig medföra konsekvenser, som
antagligen icke af statsmakterna afsetts, får Statskontoret i
underdånighet hemställa, att därest det icke skulle låta sig göra att
redan vid innevarande års riksdag få bestämmelsen i fråga ändrad
därhän, att sådan befattningshafvare må åtnjuta krigstidstillägg
antingen å aflöningen eller å pensionen, hvilketdera för honom
ställer sig fördelaktigare, Eders Kungl. Maj:t täcktes vidtaga
erforderliga åtgärder för att genom beslut af nästkommande års
riksdag de befattningshafvare, som på grund af sagda
bestämmelse lida förlust, härför må beredas ersättning.» Föregen del
ansåg departementschefen, att en framställning till årets riksdag
i ett dylikt ärende, som redan varit förelagdt samma års riksdag,
ej kunde ifrågakomma, men uttalade som sin mening, att vid
den lagstiftning rörande krigstidstillägg för år 1919, som utan
tvifvel kommer att bli nödvändig, bestämmelsen i fråga bör
omarbetas, och att i detta sammanhang äfven fråga om
ersättning för år 1918 borde tagas upp till pröfning.
Det fanns emellertid i Riksdagen en man, som inte delade
denna fatalistiska uppfattning angående omöjligheten att förtaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
