Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Det nationella i undervisningen. Af Wilh. Carlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494 WILH. CARLGRKN
att genomgå, upptogos under skilda terminer, med större och
mindre lifaktighet, till granskning de aktuella spörsmålen om
nykterhetsrörelse och rusdrycksförbud, emigration och
frälsnings-armé, nihilism och socialism, tull- och försvarsfrågor. Senare
tillkommo Sveriges plikter mot Finland under Bobrikofftiden,
unionsbrottet, arbetarnas vräkning vid Mackmyra 1906,
Amal-theamännens dåd 1908. Man erinre sig här den gamla
Odh-nerska läroboken — numer förträffligt utvidgad och omarbetad
— med dess fullständigt summariska och egendomligt färglösa
bild af 1800-talet i allmänhet och författarens egen samtid i
synnerhet! Gafs väl i denna någon som hälst vägledning i
ämnen som de nämnda? Icke mindre har af tradition den
muntliga undervisningen med förkärlek hållit sig till äldre och
hälst klassiska epoker. En del gamla läraroriginal lefva för
hågkomsten som medelpunkter i godmodiga historier. Eller man
värmes af den vördnad, med hvilken forna lärjungar minnas
deras utpräglade, ofta betydande personligheter. Men står det
lika klart för medvetandet, hur öfvervägande passiv denna äldre
läraregeneration ställt sig, som kår, i brännande skolpolitiska
frågor? Vet man, hur föga den ens var i stånd att trygga sitt
eget ekonomiska och sociala själfförsvar? Den intellektualism
och formalism, som så starkt synas fortlefvat hos denna
generation, har nyligen från kunnigaste och vidsyntaste håll —
Sigfrid Almquist — fått en hög, fackmässig värdesättning. Men
den vände tidsrörelserna ryggen.
»Är nihilismen berättigad?» frågade i det förbund jag nyss
antydde en djärf inledare den 3 mars 1883 — det var på
upphällningen af den första, stora ryska terrorn. Svaret jå efter
en ganska utdragen meningsbrytning. »Begär att braska, liksom
6-november-firandet», säger någon. Naturligen, men tillika —
därom vittna skilda inlägg då och annars — en ton af den
öfvergifvenhetskänsla, som kännetecknar tidens emigranter och
rabulister.
Den gamla skolans män sågo i de klassiska språken det
enhetsband vid undervisningen, som vårt nuvarande läroschema för
elementarbildningen saknar. Vid ett flertal högre skoltyper i de
stora kulturstaterna ha nämnda språk samma centrala ställning
än i dag. Hos oss kan visserligen under de sista årtiondena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
