Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Det nationella i undervisningen. Af Wilh. Carlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498 WILH. CARLGREN
son, som »efter några månaders Amerika-sejour», vid ett besök
i hembygdens skola, »visade sitt förakt för sin moders simpla
språk genom den tarfligaste svensk-amerikanska rotvälska».
Vi svara blott med att botfärdigt upparbeta och vattna vår
afskilda plantering, där tankar och drömmar sätta sin grodd.
Blir blott jordmånen mustig och djup, må sedan växten fritt
skjuta blad och blom. Och möjligen öfverraskas vi då en dag,
sedan åren fått gå, af ett annat besök: en hög kvinnlig gestalt,
som af någon underlig anledning förefaller oss på en gång
bekant och främmande. Ansiktet har sina skuggor, blicken är
inåtvänd. Men man ser, när hon närmar sig, att hon är yngre
än det först tycktes. I det ögonblick hon står inpå oss, känna
vi en stöt: hon har läst vårt inre. Och innan hon öppnat sin
mun, veta vi, att hennes tal varit vår andes stämma i världen.
Efter en hastig blick på vår örtagård glider hon också ljudlöst
förbi.
Det var ju moder Svea själf. Hon är så skygg numera.
Och aldrig skola vi mer än endels förstå, hvad hon har på
hjärtat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
