Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Arméns befordringsfråga. Af Olof von Post
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
härordningsförslag har uppstått en yrkesofficerskår, som pålagts
ett arbete, hvilket ställer de högsta kraf på intresse, energi och
hängifven pliktuppfyllelse. När i alla fall generalstabens
urvalsfria, hastiga förtur bibehållits, må det icke förvåna, om kritiken
är synnerligen påpasslig gent emot dem, som till äfventyrs nått
höga förtroendeställningar vid relativt unga år utan att visa sig
vara särskildt lyckade som chefer.
Att detta system hittills bibehållits torde bero på dels den
uppfattningen att de som nedlagt ett stort arbete inom generalstaben
också böra belönas, d. v. s. ungefär samma synpunkter, som
rådde då staben skapades, och dels att de som haft förmånen
tillhöra staben med dess i många hänseenden utvecklande tjänst,
därigenom också kunnat tillägna sig ett högre mått af militär
kunnighet. Hvad arbetet numera beträffar torde kunna
ifrågasättas om trupptjänsten i högre grad än stabstjänsten är någon
sinekur. Den andra synpunkten är i viss mån riktigare, men
synes dock bortse från det väsentliga, att kunnighet är en sak
och chefsanlag en annan. För att gynna utvecklingen af
befintliga ledaranlag, speciellt förmågan att taga trupp, och
allmänt realitetssinne, torde däremot trupptjänsten vara betydligt
mera lämpad. Insikten härom har också medfört bestämmelsen
att generalstabsofficerare skola göra två års passage som
kompanichefer vid trupp. Att detta varit en riktig tanke, är
obestridligt. Och tänkes den tanken till slut, uppställer sig
frågan, huruvida det ej skulle kunna vara lämpligt, att ett friare
utbyte ägde rum mellan armén och staben till fromma för
det hela.[1]
Om man fasthåller vid, att ett urval måste vara grunden
för alla högre befordringar, och att detta urval bör göras efter
sådana grunder, att chefsegenskaperna bli afgörande, torde man
komma till den slutsatsen, att generalstabens så godt som
uteslutande rekrytering bland nyligen från Krigshögskolan utgångna
yngre officerare och samma kårs urvalsfria karriärbefordringar
böra upphöra. Det faktum att det ej finns öfverflöd på
chefsbegåfningar tvingar till att söka uppdaga och använda dem som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
