- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Åttonde årgången. 1918 /
504

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Arméns befordringsfråga. Af Olof von Post

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5(M OLOF VON POST

finnas. Å andra sidan är generalstabstjänsten otvifvelaktigt
uppfostrande, hvarför det synes önskvärdt, att arméns framtidsmän
i största utsträckning blifva delaktiga däraf. Konsekvensen af
detta resonemang är, att äfven äldre kaptener, som visat sig
äga förutsättningar för högre befäl, böra kunna utnämnas till
generalstabsofficerare vid sidan af dem, som gå den vanliga
vägen. För dessa senare åter vore det säkerligen till fördel för
deras utveckling till chefer, om de finge grundligare tillfälle att
föra trupp under längre perioder. Sedan vi nu erhållit
trupp-slagsinspektörer och därmed möjligheten till effektivare
trupp-inspektion, synes det ej orimligt, att dessa i samråd med
arméfördelningscheferna skulle kunna fastslå, hvilka truppofficerare
som borde komma i fråga. En kortare proftjänstgöring kunde
ju sedan föregå vederbörandes utnämning till generalstabsofficer.
Naturligtvis måste för kontinuiteten inom staben en del stanna
där längre tid. Och kanske den synpunkten ej är orimlig, att
somliga stabsofficerare, som mindre lämpa sig för
chefsställningen vid trupp böra göra större delen af sin bana i staben.
Spe-cialtruppslagens representation i denna synes, för att man skall
kunna erhålla verkligt fackkunniga personer, böra
hufvudsakligen åstadkommas genom äldre officerare, hvilka genom tjänst
vid sitt vapen erhållit på erfarenhet byggd sakkunskap, hvilket
säkert vore till nytta såväl för staben som för truppslaget i fråga.

Ytterligare några sekundära synpunker må här framhållas.
Genom ett dylikt friare utbyte mellan trupp och stab kunde utan att
någon individuell rätt träddes för nära hindras, att ett
regemente på en gång blefve beröfvad! ett flertal af sina bättre yngre
officerare. Eventuella farhågor för att stabens homogenitet, att
andan inom staben, skulle äfventyras genom den lifligare
omsättningen, torde ej förtjäna afseende. Däremot skulle en viss
tendens till blocktänkande, som till men för själfständighet^ ofta
uppträder inom slutna samfund, därigenom motarbetas. I det
fall att generalstaben kompletteras med en truppafdelning, hvilket
måhända ej är uteslutet, torde äfven själfva stabsarbetet
afsevärdt gynnas genom dessa linjer.

Viktigast för befordringsfrågans rätta lösning är dock, att vid
regementsofficersbefordringar urvalsprincipen i hela sin
strän-het tillämpas. Intet annat »Sesam öppna dig» till en befattning
får tolereras än verklig skicklighet och förtjänst för befattningen
i fråga och allmän lämplighet till chefsställning. Att flertalet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:22:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1918/0510.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free