- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Åttonde årgången. 1918 /
505

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Arméns befordringsfråga. Af Olof von Post

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ARMÉNS BEFORDRINGSFRÅGA 505

som med ett dylikt systern nådde arméns högre förtroendeposter,
vore f. d. generalstabsofficerare, är uppenbart och med större
rätt än nu alltid är fallet.

En artikel om befordringsprinciper blefve dock allt för
ofullständig, om ej äfven den folkpsykologiska sidan något berördes.
Gustav Sundbärg har i Det svenska folklynnet påvisat vårt
bristande sinne för människostudium. Och det torde vara
anledningen till, att vi så gärna vid tillsättandet af en plats så väl
inom det militära som i allmänhet sätta all vår tro till den
sökandes betyg. Man slipper taga ansvaret för ett psykologiskt
bedömande och kan alltid försvara ett dåligt val med en
hänvisning till de fina betyg, som fällde utslaget. Men en mans
gärning utföres dock under vidare och mer sammansatta förhållanden
än dem, under hvilka en elev vid Krigshögskolan eller
annorstädes klarar sina läxor. Ett system som ej obestridligen är
ägnadt att befordra rättvisan, är äfven en alltför god jordmån
för vår stora skötesynd, deri kungliga svenska afundsjukan, i
viss mån frånsidan på en medalj, hvars vackra sida är vår
långt drifna rättfärdighetskänsla.

Med denna lilla skiss har jag velat framföra en del
synpunkter angående det militära befordringsväsendet, som torde
vara nog så vanliga inom armén. Då den historiska
utvecklingen gått i den riktningen, att vi nu ha en officerskår, som
ägnar hela sitt lif åt sitt yrke, synes konsekvensen
obönhörligen vara den, att det urval bör tryggas för det bästa möjliga
personvalet för högre chefsposter. Frågan synes äfven förtjäna
ett allmännare intresse, då det gäller att föra fram de bästa,
till ledare af vår ungdoms värnpliktsuppfostran i fred och i krig
till befälhafvare för vårt folk i vapen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:22:41 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1918/0511.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free