Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Litteratur - Den ekonomiska kooperationens ideal. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 515
En helt annan sak är, att man mycket väl kan bestämma sig för
uttrycket kooperation som samlingsnamn på företag med ett visst slags
inre organisation, närmast med vissa demokratiska drag, såsom lika
rösträtt för medlemmarna och dylikt. Frågan om rätten till fritt
inträde i föreningarna är redan mer invecklad och sammanhänger
med förhållandet till marknaden. Det gäller vid ett sådant
kooperationsbegrepp blott att akta sig för slutsatser, som beröra företagens
yttre verksamhet, och kanske äfven for att uppskatta tillvaron af ett
dylikt kriterium vidare högt.
Äfven om red. Orne kanske ej skulle vilja gå med på de
bildstormande tankegångar som här framlagts, torde ingen oenighet råda
mellan honom och recensenten om att konsumtionsföreningarna äro
det utan jämförelse betydelsefullaste och mest löftesrika inom hvad
som plägar gå under kooperationens namn. Tron på denna
företagstyps allmängiltighet i ett samhälle med samma ekonomiska
förutsättningar som det nuvarandes kan jag visserligen icke dela. En
dylik uppfattning synes nämligen förbise det ekonomiska
vinstintressets oumbärlighet i alla sådana fall, där någon risk förekommer; ty
utan vinstutsikter kunna normala människor ej tänkas åta sig risker.
Först i den stationära stat, som Stuart Mill har tecknat, förefaller
det därför som man kunde räkna med att den ekonomiska
verksamheten från toppen till botten vore i stånd att bedrifvas för
konsumenternas räkning, icke blott, såsom alltid måste vara fallet, för
att tillgodose deras behof. Konsumtionsföreningsverksamheten måste
begränsas till områden där risken i stort sedt är utesluten; men
äfven i det samhälle vi kunna och vilja tänka oss äro dessa mycket
stora och viktiga samt kunna utvidgas i hög grad genom olika medel,
särskildt genom att kontantköpet utsträckes till ofrånviklig regel i
detaljhandeln.
Af Socialstyrelsens (först i juli 1918 utsända) redogörelse för de
kooperativa företagen under åren 1911—1913 kan man tyvärr finna,
att just konsumtionskrediten är en skötesynd hos de svenska
konsumtionsföreningarna och på många sätt bidrar till att de ej blifvit hvad
de borde. Så t. ex. gäller det om mer än en femtedel af föreningarna,
att det belopp som bindes i varufordringar öfverstiger hela deras
egna kapital; och följden häraf blir å andra sidan, att föreningarna
själfva komma att häfta för varuskulder, som t. o. m. för alla
föreningar tillsammantagna uppgå nästan till samma belopp som det
egna kapitalet. Ej heller i öfrigt är det något fullt betryggande
intryck af verksamheten som den officiella redogörelsen ger, liksom
insatsen i Sveriges näringslif ej är jämförlig med hvad som har
åstadkommits i andra länder. Det mest lofvande i bilden är den
tydligen välgörande insatsen från Kooperativa Förbundets sida; de
till förbundet anslutna föreningarna visa genomgående både en bättre
skötsel och större framsteg än de utomstående. Man kan emellertid
ej tro annat än att hela företagstypen skulle vinna på större
medverkan från samhällslager med mera vana vid affärer än rimligtvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
