Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 6. 11. 1918 - Svensk diplomati och folkopinion under Krimkriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finnes; den bästa hittills tillgängliga är .Hildebrands kortfattade men
innehållstunga framställning i »Sveriges historia intill tjugonde seklet».
Förklaringen till denna lucka i vår historiska litteratur är icke
enbart eller ens företrädesvis att söka i materialets svårtillgänglighet,
helst tryckfrihetsförordningens skyddsbestämmelser för mer än ett
årtionde sedan upphört att äga tillämplighet ej blott på det
offentliga aktmaterialet utan ock på enskildas anteckningar och bref.
Tvifvelsutan har i afsevärd grad medverkat en hos efterkommande
förklarlig önskan att draga tystnadens slöja öfver svikna förhoppningar
och begångna missgrepp. Men fråga är, om ej allt i väsentlig grad
ytterst bottnar i det hos oss alltmera lossnande sambandet mellan
generationerna, i vårt folks inrotade benägenhet att göra sig urarfva
efter fädernas gärningar, både segrar och nederlag, i synnerhet
kanske de förra. Under det lifskraftigare nationer, t. ex. den franska,
i historien om det förflutna söka styrka och lärdom för framtiden,
synes historien för oss alltmera upphöra att vara en magistra vitæ.
Vår nationella odling synes löpa allt större risk att förlora sina rötter
i det förflutna, om det ock måhända får antecknas såsom ett steg
mot tillfrisknande, att numera det gamla icke helt enkelt kastas i
skräpvrån utan införlifvas med museernas samlingar. Faran för att
det skall öfva inverkan på nuet eller framtiden är därmed i alla
händelser inskränkt till ett minimum.
Beträffande Krimkrigets historia synes emellertid luckan vara på
väg att fyllas. Professor C. Hallendorff har sedan flera år tillbaka
varit sysselsatt med forskningar rörande Novembertraktaten och
Ålandskonventionen. En frukt af dessa studier är den med en vidlyftig,
orienterande inledning försedda aktsamling, som under titeln Oscar I,
Napoleon och Nikolaus. Ur diplomaternas privatbrev
under Krimkriget nyligen sett dagen (Stockholm, Hugo Geber, 1918,
pris 20 kr.) och som utgör ett synnerligen värdefullt bidrag till vår
moderna historiska litteratur.
De flesta af de aftryckta aktstyckena härröra från den
Manderströmska samlingen och ha af dess innehafvare, generaldirektör
Lagerheim, med största liberalitet ställts till förfogande. Hufvudsakligen
utgöras de af bref till Manderström från ministern i Petersburg,
general Nordin, en son till biskopen, samt från förste sekreteraren,
sedermera kabinettssekreteraren i Utrikesdepartementet grefve Albert
Ehrensvärd. Därtill sluta sig dels ett urval ur den politiska
mellanlöparen frih. Knut Bondes papper, dels, från Löwenhjelmska
samlingen på Long, uppteckningar af generalen grefve C. G. Löwenhjelm,
Oscar I:s förtrogne, från dennes utrikespolitiska samtal med
konungen under åren 1854—56. Intressantast äro tvifvelsutan de talrika
brefven från Nordin, präglade af den erfarne, om ock något
akademiskt och byråkratiskt lagde diplomatens nyktra bon sens och af en
icke ringa stilistisk förmåga, såsom höfves en son af C. G. Nordin.
Den inledande framställningen, grundad dels på den tryckta
litteraturen, dels på ett handskriftsmaterial, betydligt vidsträcktare än det
i boken aftryckta, ger icke blott en lifligt skrifven öfversikt öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
