Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 6. 11. 1918 - Bulgariens affall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530 DAGENS FRÅGOR
delar af det grekiska Macedonien med städerna Kavala och Seres7
ön Thasos samt det turkiska Tracien med Adrianopel ungefär till
linjen Enos—Midia.
Hur förbindelserna sedermera utvecklat sig, därom lämna de
bolsjevikiska afslöjandena intet besked. Ett viktigt faktum är
emellertid, att Förenta Staterna aldrig trädde i krig med Bulgarien,
hvadan deras diplomatiske representant ostördt kunnat kvarstanna i
Soiia, där han af allt att döma förmedlat ententens förbindelser
med den nya regeringen. Enligt hvad en af de bästa kännarne af
Bulgariens förhållanden, Kölnische Zeitung’s mångårige korrespondent
därnere R. v. Mach, uppgifver i en värdefull artikel i nämnda tidning
för den 11 oktober, skall en tyst öfverenskommelse ha träffats, som
gifvit Bulgarien, mot att detta nedlade vapen, full säkerhet för dess
gränser före kriget samt dessutom någon utsikt att erhålla delar
af Macedonien och Dobrudsja.
Dessa direkta förbindelser med ententen äro emellertid blott en
af de linjer, som slutligen förde till omkastningen, och man skulle
förmodligen underskatta Balkanpolitikens rikedom på möjligheter,
om man menade, att den linjen ovillkorligt måst leda därhän. Det
saknas icke heller från centralmakternas håll röster, som påstå, att
deras egen diplomatis klena psykologi också bidragit till utgången,
Dobrudsja- och Maritsafrågornas betydelse är redan berörd, och i
många andra afseenden, politiska, militära, finansiella och
ekonomiska, mena sig bulgarerna med rätt eller orätt ha anledningar till
klagomål öfver bristande tillmötesgående, uppslag som den
påpass-liga ententepropaganden icke försummat att begagna. Icke minst
anses de allt starkare fredstonerna i Tyskland ha väckt tvifvel
hos dem på förbundsbroderns vilja och förmåga att trygga dem i
besittningen af de landförvärf, för hvilkas skull de enbart gått med
i kriget.
Hvad särskildt beträffar det militära området, där afgörandet
slutligen föll, är det otvifvelaktigt, att tillståndet på förhand var ytterst
betänkligt. Krigströttheten, förklarlig efter de tyngande krigsåren
1912—13 och 1915—18 och skärpt genom det odrägliga ställningskriget,
hade gripit omkring sig i en för disciplinen ödesdiger utsträckning
och synes också ha blifvit en fruktbar jordmån för rent
bolsjevi-kisk agitation. Att det materiellt stod mycket illa till, intygas icke
blott af de officiella bulgariska apologierna, utan också af efter
förbundsbrottet hemresande österrikares skildringar af de hungriga och
i trasor och söndriga skodon klädda desertörer, som de sågo från
tågen. Huruvida det stått i centralmakternas förmåga att genom ett
kraftigt materiellt och militärt understöd förekomma olyckan, är en
öppen fråga; tydligt är, att de lika litet på allvar försökt detta som
sedermera att reparera den, sedan den väl skett.
Förloppet af de afgörande händelserna är i sina yttre drag väl
kändt. Det förefaller af v. Machs framställning, som om den
militära stöten träffade en frontdel, där motståndskraften var särskildt
svag; den därpå följande politiska kapitulationen anser han som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
