Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor 6. 11. 1918 - Tjeckerna och världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
532 DAGENS FRÅGOR
inspiratörer», andra giftblandare och utspridare af grundlösa
hets-rykten ur räkningen, borde rätteligen placeras på de anklagades bänk.
Ansvaret folie på dem, hvilkas politik gjort det omöjligt för
Österrikes slaver att känna sig som goda österrikare. Det förstuckna hotet
kastade i fortsättningen sina slöjor. Det var ytterst karaktäristiskt, att
en tjeckisk talare på sitt folk tillämpade den klassiska anekdoten
om den äkta hustrun, som med orätt beskylldes för otrohet och som
till slut blef så förbittrad häröfver att hon ångrade, att hon varit
så dygdig! Man visste med sig att ha gjort ett offer och ondgiordes
öfver att ej vinna erkännande tillfyllest af den som borde tacka. Ty
om många tjeckiska politiker satte sin förtröstan till ententens seger,
så fanns det å andra sidan en strömning, som litade på att af ett
Österrike, som bestått i kampen, kunna framtvinga vidtgående
eftergifter åt tjeckernas sak till lön för deras välförhållande. De två
tankelinjerna behöfde ju för öfrigt ej utesluta hvarandra, såsom mer
än väl visas af åtskilliga drag i den tjeckiska politiken. Den ägde
nationellt eller snarare nationalistiskt patos, men uppriktighet ägde
den ej.
Månne det var ovist och förhastadt nit af de monarkitrogna
elementen i riksrådet att så starkt draga i tvifvelsmål den förtjänst orn
staten, som tjeckerna sålunda gjorde anspråk på, och irritera dem
genom förebringandet af nytt anklagelsematerial? Eller var det
oundgängligt att i den politiska hygienens namn slunga alla hänsyn, insätta
situationen i dess verkliga allvarsljus och söka förmå den tjeckiska
rasens representanter att välja klarare ställning till tendenser och
rörelser, som tagit en alltmer betänklig riktning? I hvarje fall ha vi
att tacka det tysk-nationella partiets stora interpellation i december
1917 för en myckenhet upplysningar om dessa rörelsers art och
utbredning. Dess omfattande men föga öfverskådliga bevismaterial
föreligger i en rätt stor volym (D a s Verhalten der T s ch e ek e n
im Weltkrieg, Wien 1918), som visserligen vid detta laget hunnit
att bli föråldrad men dock erbjuder mycket af intresse.
Något försök till officiös skönmålning är det sannerligen ej, som
här ges. Tvärtom är taflan med sin öfverflödande rikedom på
detaljer nästan alltigenom dyster. Först och främst har alltifrån
början folkstämningen i Böhmen och Mähren visat sig öfver h ofvan
kylig för det stridande Österrikes sak. I Prag väntade man ryssarna,
när de ännu blott stodo i Karpaterna; kvinnorna sades ansa sina
rosor för att smycka lille fars intågande soldater, och visor sjöngos
om den feta gåsen, som skulle slaktas, när »befrielsens» timme slog.
På böhmiska nationalbanken hissades vid Belgradsfesten (i december
1914) en utmanande svart flagga — som man föregaf med anledning
af en f. d. direktörs frånfälle! — och på biograferna applåderades
filmer från tyskarnas Marneåtertåg med sådan förtjusning, att
föreställningarna förbjödos. Kännbart drabbades statsbehofven af den
öfverhandtagande kallsinnigheten. Det bedrefs en verksam
propaganda mot teckningen af krigslån; enligt beräkningar skulle af
teckningen inom Böhmen på en viss tidpunkt drygt 82 % ha fallit på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
