Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 7
- Dagens frågor 6. 11. 1918
- Tjeckerna och världskriget
- Vetenskapens språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtstramade banden. Hotet blef högljuddare, krafven blefvo skarpare. De
slaviska programmen i riksrådet den 30 maj 1917 höllo sig ännu
inom ramen för monarkiens bestånd, om ock i beskuren och
omgestaltad form. Nu äro de linjerna lagda tillrygga. Masaryk
triumferar. »Ännu har England aldrig förlorat ett krig», var hans
trosvissa tema i skiftande lägen. Det ser ut, som hade han fått rätt.
Hvad under, om mäktiga efterverkningar häraf kunna skönjas i
Wenzel-kronans land, öfver hvars öden långväga expatrierade söner nu göra
sig beredda att taga ledningen? Otaliga gånger har citerats ett ord
af historikern Palacky: »Tjeckerna voro till före Österrike, och de
skola öfverlefva det.» För ögonblicket åtminstone tyder det mesta på
att den spådomen skall slå in, om ock det sista ordet ej ännu är
sagdt.
Vetenskapens språk.
I Forum den 7 september har doc. Gillis P:son
Wetter bragt på tal den mycket viktiga frågan, om
svenska humanistiska vetenskapsmän böra skrifva på sitt eget språk
eller på ett utländskt. Den senare utvägen är den han förordar,
särskildt med hänsyn till faran af att ett mindre lands
vetenskapsmän ej finna andra kritiker än lärjungar, af dem mer eller mindre
beroende kolleger eller folk utan ordentliga insikter på området.
Dessa synpunkter äro i och för sig både riktiga och viktiga, men
de äro mycket långt ifrån att ge tillräcklig ledning i en fråga, hvars
räckvidd för den andliga odlingen svårligen kan öfverskattas.
Till en början är det en optimism utan något stöd i verkligheten
att generellt betrakta utlandets vetenskapliga kritik som en högsta
kassationsdomstol med öfverlägsen sakkunskap och oväld. Den
utländska kritiken, som i fråga om flertalet humanistiska vetenskaper
främst betyder den tyska, saknar visserligen ej stränga domar, men
de äro kanske lika ofta kritiklöst klander och lust att söka sak som
objektiv och insiktsfull granskning. Och lika vanligt som det
kritiklösa klandret är det kritiklösa berömmet. Verkliga förhållandet är,
att särskildt den tyska vetenskapliga kritiken på många områden i
högsta grad behärskas af de olika skolor, hvari vetenskapens idkare
delas. Ofta har man närmast intryck af att de berömda utländska
vetenskapsmännen äro höfdingar med hvart sitt följe af handgångne
män, som gå till anfall emot alla mästarens vedersakare men
upphöja alla hans anhängare, och man får gå till dagspressen för
att hos oss finna motstycken till vare sig de vapen som därvid
komma till användning eller det sätt hvarpå de begagnas. Ingen som
känner förhållandena torde vilja jäfva det omdömet, att verklig
vetenskaplig frihet och själfständighet trots allt frodas mer vid våra
universitet och högskolor än exempelvis vid de tyska, hvarmed
ingalunda skall vara sagdt, att allt är väl beställdt hos oss i den vägen
heller. Nomina sunt odiosa; men man kan våga påståendet, att
åtskilliga bland de svenska humanister eller statsvetenskapsmän, som
förvärfvat mest rykte i utlandet, knappast för oss stå som
vetenskapens föregångsmän.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:22:41 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1918/0542.html
