Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Folkförbund eller världsherravälde?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
540 FOLKFÖRBUND ELLER VÄRLDSHERRAVÄLDE?
politiskt oberoende och territoriell integritet åt stora och små
stater i lika mån.»
Kriget är slut, de allierades seger så fullständig, att de
kunna sägas inneha carte blanche att diktera, ej blott freden
för sina utmattade och i revolutionär upplösning stadda
fiender, utan äfven det i utsikt ställda folkförbundsaftalet för alla
öfriga stater. Det ansvar för samtid och eftervärld en sådan
maktställning medför är fruktansvärdt, och nu under
väntetiden bida folken med sällspord spänning resultatet af de
öfverläggningar, som pågå inom den lilla gruppen af
världsdiktatorer. Skola de vackra löftena om rätt och frihet åt
alla inlösas eller skall åt en grupp af stormakter skapas ett
nytt världsherravälde, i fullständighet och ofrånkomlighet
endast jämförligt med det, som för 1900 år sedan utöfvades
af det romerska riket under dess glansperiod?
Det må förlåtas de små nationer, som älska frihet och
oberoende, om de inför de sist berörda mycket nära
liggande utsikterna genomströmmas af en rysning samt om
deras tänkande medlemmar taga skarpt sikte på realiteterna
och ej äro benägna att kalla makten för rätt och beroendet
för frihet, äfven om så skulle med barskt eller inställsamt
kraf på instämmande göras af världens nuvarande herrar,
när de gå att proklamera det nya folkförbundet. Än så länge
är emellertid intet afgjordt; ännu kan man trots
olycksbådande förebud hoppas på att ett ärligt försök skall göras att
realisera de i åtminstone moraliskt bindande former
högtidligt förkunnade rätts- och frihetsgrundsatserna. Stundens
kraf är väl därför närmast att så energiskt som möjligt
bereda allmänna opinionens stöd åt de sannolikt ej allt för
talrika statsmän inom de bestämmandes krets, som förefalla
att mena uppriktigt med dessa grundsatser och kunna tänkas
vara beredda att för rättens idéer offra åtminstone något
litet af de egna nationella intressena. Tanken är i detta
sammanhang benägen att stanna vid män sådana som Woodrow
Wilson, formuleraren af förhandlingsgrundvalen, lord Robert
Cecil, som erhållit uppdrag att å brittiska regeringens vägnar
föredraga ärendet vid segrarnes öfverläggningar, samt — bland
de utanför direkt ansvarig ställning stående, men dock ej
helt inflytelselösa — Asquith, markisen af Lansdowne och
viscount Grey of Fallodon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
