Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Folkförbund eller världsherravälde?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
542 FOLKFÖRBUND ELLER VÄRLDSHERRAVÄLDE?
makt öfver den under utredningstiden dämpade folkliga
pressupphetsningen. Det tredje, något mindre kritiska fallet gällde
Manoiiba-affären, en fransk-italiensk konflikt under 1911—
12 års Tripoliskrig. Från äldre tider kan två verkligt farliga
stormaktskonflikters biläggande på skiljedomsvägen anföras:
Alabamaaffären och den venezuelanska gränskonflikten
mellan England och Förenta Staterna 1895. Små gnistor, som
hotat vålla stor eld, ha sålunda med dessa metoder utsläckts
åtminstone fyra gånger under det senaste halfseklet. Materialet
härom är emellertid så att säga för tunnt för att medge
några slutsatser vare sig om möjligheten att i verkligt vitala
stora konflikter med säkerhet förutsätta villighet hos båda
parterna till fredlig uppgörelse eller om rättstankens förmåga
att vid dylikt förfarande i praktiken segra öfver dolda, på
skiljedomarna medvetet eller omedvetet inverkande
intresseargument eller öfver lockelsen att bekvämt rädda freden genom
en kompromiss å tout prix. Någon säkerhet att på denna väg
verkligen få rätt vid en konflikt med en stormakt kan nog
nationernas förbund ej erbjuda sina medlemmar och allra
minst de smärre bland dem. Dessa torde få nöja sig med
den relativa garanti mot alltför himmelsskriande oförrätter,
som ett förfarande efter Haagtribunalets mönster kan skänka,
särskildt genom möjligheten att få sin sak framlagd inför män,
som uppträda med domareopartiskhetens anspråk, i stället för
att se den summariskt afgjord genom väpnad intervention
af den mäktige vederdelomannen själf.
Att skiljedomsförfarandet ej på stormaktshåll på långt när
slagit igenom i den utsträckning, som mången läsare af
idealistiska ministertal kanske tror, belyses synnerligen klart
genom de betänkligheter och förbehåll, hvilka nyligen
framfördes af en så redbar och varm vän af folkförbundstanken
som lord Robert Cecil. I sitt installationstal den 12
november 1918 som kansler vid Birminghams universitet —
sannolikt den hittills mest ingående exposé någon ansvarig
stormaktsstatsman ägnat folkförbundstankens praktiska detaljer —
kom han äfven in på frågan om skiljedomsmaskineriet. Han
yttrade därvid:
I internationella frågor äro svårigheterna oerhörda i fråga om att
upprätta domstolar, som kunna vara säkra att respekteras. Såsom internationell
känslostämning nu är, är det svårt att säga, huru man skulle få personal till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
