Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Folkförbund eller världsherravälde?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKFÖRBUND ELLER VÄRLDSHERRAVÄLDE? 545
och endast så långt, vill han gå med på internationellt
tvångsförfarande.
Detta Cecils uttalande visar tydligt, huru långt de
tongifvande brittiska statsmännen äro från de drömmar om
allmän afväpning, hvilka på sina håll här i landet äro så
populära. I de som fredsgrundval antagna Wilsonska
punkterna talas visserligen om »tillräckliga garantier för
reducering af nationella rustningar till det minimum, som är
förenligt med inre trygghet». Men mångfaldiga uttalanden af
brittiska statsmän i allra främsta ledet visa, att denna
grundsats på sin höjd kan tänkas tillämpad på de kontinentala
makternas värnpliktshärar, men ingalunda erkännes böra
utsträckas till exempelvis de marina rustningar, som trygga
det brittiska sjöherraväldet med ty åtföljande brittiska
möjligheter att svältblockera misshagliga eller motspänstiga stater
från all tillförsel öfver hafvet. Detta brittiska sjöherravälde
har ju rent af i ett par ministertal betecknats såsom fullgod
ersättning både för »hafvens frihet» och i nödfall äfven för
aftalen om ett nationernas förbund. Cecils behandling i sitt
programtal af detta ämne är värd att relatera; han yttrade:
Man torde ha lagt märke till, att intet i den här skisserade planen sagts
om nationell afväpning. Det är visserligen sannt, att utan afväpning ingen
fullständig trygghet kan finnas mot framtida krig, och jag skulle allvarligt
önska, att något verkligt effektivt och pålitligt medel kunde upptäckas att
drastiskt begränsa hvarje stats militärväsende. Problemet är svårt, och för min
del måste jag bekänna, att jag trots ansenligt mediterande öfver ämnet ej
kunnat finna någon plan i detta syfte, som förefölle trygg och praktiskt
utför-bar. I brist på en sådan plan måste vi lita på att nationerna småningom
skola afväpna, om och i den mån nödvändigheten af nationella rustningar
försvinner. Hvad man måste hoppas på och arbeta för är vanan af mellanfolklig
välvilja.
När viscount Grey behandlade samma ämne, använde han
gång på gång termerna »hvad som plägar kallas afväpning»
och »afväpning i mening af rustningarnas begränsning», och
han gick för sin del ej längre än till att anbefalla ett hvarje
stats ansvar för alla direkta eller endast potentiella
stridsvapen (däribland flygmaskiner och handelsfartyg inbegripna),
som tillverkas i landet. Och hvad Wilson beträffar, så har
han som bekant omedelbart före sin Europaresa
sanktionerat ett omfattande nybyggnadsprogram för amerikanska
flottan och motiverat detta med ett ej minst för vår afrust-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
