Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Indiska själfständighetskraf och brittiska reformplaner. Af Richard Steffen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INDISKA SJÅLFSTÄNDIGHETSKRAF O BRITTISKA REFORMPLANER 585
mitte för att på ort och ställe öfverlägga med den indiska
regeringen. En rad af öfverläggningar följde såväl med de engelska
myndigheterna som med indiska kommittéer, furstar och lokala
myndigheter på en mängd platser. Slutresultatet föreligger i en
Report ön Indian Constitutional reforms, undertecknad den
29 april 1918 i Simia (den indiska regeringens sommarresidens)
af Montagu och vicekonungen, lord Chelmsford, en akt som
för närvarande ytterst lifligt diskuteras.
För att förstå ställningen i Indien och dess styrelseform måste
man ha i minnet den historiska utvecklingsgången af britternas
välde. Det har framgått ur ett handelskompani, som åtminstone
formellt stödde sin maktbefogenhet icke på den engelska kronan
utan på Stora Mogul. Till namnet bestod ju Mogulväldet ända
till 1857, då den siste »härskaren» afsattes till följd af
delaktighet i seapoy-upproret. Sålunda öfvertog Ostindiska
kompaniet dels de indiska furstars rättigheter, hvilkas riken det
eröfrat, dels Moguls centrala myndighet. Och detta ger ännu
i dag den indiska styrelsen åtskilligt af dess karaktär. Den
brittiska kronans och parlamentets makt öfver Indien
utvecklades småningom. Parlamentets första ingripande skedde under
Georg III, då lord North var premierminister (samme inan, som
bar ansvaret för politiken mot kolonierna i Nordamerika). Då
tillkom den första generalguvernören och hans råd (Governor
General and Council). Sedermera tillsattes af Pitt (1784) en
parlamentarisk kontrollkommission såsom högsta verkställande
myndighet; till sist hade kompaniets direktörer föga att säga,
och det stora indiska upproret gjorde äfven formellt slut på
kompaniet. Det brittiska parlamentet har visserligen i sista
hand såväl lagstiftningsrätt som kontroll öfver Indien, men i
regel utöfvar det ej dessa funktioner annorledes än därigenom
att det godkänner eller förkastar förslag till ändringar i
konstitutionen för Indien. Parlamentet fastställer icke budgeten för
Indien, och lagstiftningen är öfverlämnad till de indiska
lagstiftande institutioner, som parlamentet inrättat. Naturligtvis
äger parlamentet möjlighet att göra sitt inflytande gällande, men
i praktiken har det ej funnit nödigt att närmare taga befattning
med den indiska administrationen.
Den makt, som innehades dels af Ostindiska kompaniets
direktörer, dels af den parlamentariska kontrollkommissionen, har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
