Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 17. 12. 1918 - Demokratien och framtiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
596 DAGENS FRÅGOR
l krigets blodspår har demokratien gjort sina skördar, om också
själfva omhvälfningarnas förlopp varit föga demokratiskt, hvad nu
än framtiden må bära i sitt sköte. Folken ha i själfva verket stått
utanför dessa omkastningar i statslifvets former; deras roll har på
sin höjd varit den passiva: att ej reagera mot fullbordade fakta. Det
har varit små befolkningsgrupper, som talat och handlat i
demokratiens namn, under det att de stora folkmassorna, särskildt
landsbygdens, som ej varit i besittning af samma tekniska, bl. a. militära
möjligheter att företråda folkviljan, icke alls blifvit åtsporda. Och
inom dessa omstörtande grupper har det varit små minoriteter, som
trängt sig fråm till mer eller mindre afgörande inflytande på
händelsernas gång tack vare stödet af väpnade pretoriangarden.
Här i Sverige har det stora demokratiska genombrottet i grunden
häft alldeles samma karaktär, om också händelsernas yttre gång tett
sig annorlunda. Betecknande är sålunda jublet i den
socialdemokratiska pressen öfver att krafvet på att författningsfrågan skulle
hänskjutas till »folket i val» kunde af demokratiens förkämpar
tillbakatrångas. Demokratiens triumf har sålunda tagit allt annat än
demokratiska former. Själfva detta händelseförlopp ger för öfrigt
en ganska god föreställning orn demokratiens begränsning, liksom det
kastar sin skugga framför sig i framtiden.
Men allt detta hindrar ej, att demokratien kan vara den
styrelseform, som för närvarande är i stånd att bäst ge utrymme åt de
lifsfrämjande makterna inom vårt land — säkert är, att skulle
demokratien i detta nu undanrödjas, vore det ej tör att ge vika
för institutioner af en aii, sorn mera kunde trygga landets framtid
och intressen utan för att efterträdas af »proletariatets diktatur»
eller liknande återfall till de perioder i vår historia, då lag satt i
spjutstångs ända, och då samhällsgrupp stod mot samhällsgrupp och
staten upplöstes i maktlöshet mot inre och yttre våldsverkare. Den
ytterligt demokratiska grund som i dessa dagar lagis för det svenska
statslifvets form är säkerligen för öfverskådlig framtid det enda
redskap, som står till buds för dem som vilja arbeta för landets trygga .
framtid; den måste helt och fullt accepteras af hvarje
rnenin^srikt-ning, som vill göra en beståndande insats i svensk politik och den
måste också bli utgångspunkten för Sträfvandena att iakttaga rikets
intressen gentemot nedbrytande klassintressen eller fantasters
statsfarliga verksamhet. Dessa sträfvanden böra säkerligen inriktas på
själfva författningsformernas utveckling därhän, att demokratiens
urartning förhindras, men äfven och framför allt på att gifva
demokratien, hvilka former den än må taga, ett innehåll, som gör den
till en främjare och icke till en nedbrytare af Sveriges ställning i
det europeiska statssamhället, af hela det svenska folkets
gemensamma intressen och välfärd.
Demokratien är i själfva verket icke, såsom många synas taga
för gifvet, ett axiom, utan ett problem eller rättare ett komplex af
de mest invecklade och svårlösta problem. Främst bland dessa står
ledareproblemet — som för visso icke enbart sammanhänger med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
