Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 17. 12. 1918 - Alltings återställelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
600 DAGENS FRÅGOR
en sådan svindlare har världskriget varit, och det finns intet som
tyder på, att någon skulle lyckas bättre reparera dess försyndelser ån
denna dess prototyps.
Men likväl är till och med denna uppgift en barnlek i jämförelse
med hvad »likvidationskammaren» skulle få sig förelagdt. Den nu
antydda lösningen — som frånsedt sina svårigheter skulle vara
oförsvarlig, emedan den ginge ut öfver de mest väl förvärfvade förmåner
lika väl som öfver orättfångna — hade åtminstone den
bekvämligheten, att man visste, till hvilket läge man ville återföra hvarje
individ. Enligt den plan som nu är i fråga gällde det däremot ej
att skapa ett på förhand gifvet tillstånd, utan uppgiften vore att i
fråga om hvarje enskild af de millioner och åter millioner
transaktioner, som fyllt dessa mer än tre år, fastställa, hvilka förmåner och
olägenheter som tillskyndats parterna genom det till ytterlighet
invecklade fenomen som heter »krigskonjunkturen», eller det föga
enklare som heter penningvärdets ändring. Redan det förhållandet, att
bevisen för nio tiondelar af dessa uppgörelser redan försvunnit,
belyser hvilket lotteri det hela skulle bli; och likväl skulle en
domarkår, som i storlek motsvarade hela den svenska förvaltningen och i
kompetens Högsta domstolens ledamöter, bli otillräcklig för de
återstående. Det är knappast öfverdrifvet att säga, att saken är så pass
outförbar som den vildaste utopi.
Kan då ingenting göras i den afsedda riktningen? Jo, otvifvelaktigt
kan något göras, men om det också bör göras, är en annan fråga.
Om man begränsar sin uppgift till att reglera ännu. bestående aftal,
är saken fullt utförbar, liksom den också har utförts tidigare, kanske
sista gången vid de franska assignaternas aflösning. Det bestämdes
i fråga om dem, att det så godt som värdelöst vordna
pappersmyntet skulle få bytas ut mot ett nytt mynt, men icke efter ett enhetligt
värdeförhållande utan efter det förhållande som bestämdes af
penningvärdets fall vid tidpunkten för aftalets (anställningens, arrendets,
lånets, skattens etc.) tillkomst, men utan all verkan gent emot redan
verkställda betalningar. Automatiskt inträder då hvar och en i sina
gamla rättigheter, utan att man behöfver verkställa några
undersökningar af de särskilda fallen. Den enda praktiskt framkomliga vägen
vore därvid efter allt att döma den att införa ett nytt mynt, låt oss
säga riksdalern, hvari kronan på detta sätt skulle komma att
omväxlas, med ett enda slag, från en bestämd tidpunkt; endast så skulle
man alldeles undgå det kontinuerliga prisfall, som vid andra försök
att höja penningvärdet förlamar allt näringslif och framkallar de
våldsammaste kriser. Det torde ej kunna bestridas, att den nu
antydda vägen är fullt framkomlig.
Men som redan antydts, är det en helt annan fråga, om den också
är lycklig. Därom måste meningarna oundgängligen vara delade.
Verkningarna kunna nämligen ej ens i detta fall undgå att bli mycket
ojämna. Många människor komma därigenom tillbaka i sin gamla
ställning, hvarken mer eller mindre; men eftersom
penningvärdets förskjutningar försiggå ytterst ojämnt på olika områden, kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
