Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 17. 12. 1918 - Det tyska nederlagets psykologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
602 DAGENS FRÅGOR
ser å ena sidan det gamla Tyskland, Goethes, Kants och
Beethovens fädernesland, och å den andra det nya rike, som skapats af
Bismarck och . hans militära medhjälpare och som fullbordats af
Wilhelm II; man har velat fixera detta motsatsförhållande i slagordet
Weimar contra Potsdam och låtit förstå, att det endast är mot det
sistnämnda begreppet som kriget förts. Från tysk sida har man
besvarat denna agitation genom att försöka uppvisa, att det påstådda
motsatsförhållandet i själfva verket är en ren chimär, i det att den
kultur, som symboliseras af namnet Weimar, hade Fredrik den stores
verk till sin oundgängliga förutsättning. Men det är ej alldeles utan
att man haft en viss känsla af att försvarslinjen på tyskt håll ej
varit alldeles obruten; censuren har visserligen hindrat åsikter, allt
för mycket afvikande från det officiella programmet, att göra sig
gällande, men trots detta lia både här och där framkommit försiktiga
antydningar om att ententens synpunkter nog äfven inom Tysklands
gränser räknat mer eller mindre öppna anhängare. Nu då
revolutionen brutit in öfver det tyska riket och slagit så mycket af dess
gamla institutioner i spillror kan man lättare än förut förstå, att så
måste ha varit förhållandet; aldrig skulle det gamla systemet så
motståndslöst och snabbt ha kunnat brytas ned, om icke marken redan
länge varit beredd och om icke ententens agitation vunnit genklang
i åtskilliga tyska sinnen, ej minst bland de bildade klasserna. Det
har som nämndt tidigare på grund af censurförhållandena varit svårt,
jå nästan omöjligt, att få en öfverblick af meningsbrytningarna på
detta område. För kort tid sedan har emellertid ett arbete
utkommit, där man rätt väl kan följa hufvudlinjerna af diskussionen i
frågan; det har till författare en af den moderna tyska litteraturens
främsta representanter, Thomas Mann, den berömde författaren till
huset Buddenbrooks krönika. Dess titel är Betrachtungen eines
Unpolitischen (Berlin 1918,’S. Fischers förlag). Såväl de uttalanden
han själf gör som de han refererar äro af det allra största intresse
för bedömande af åsiktsbildningen i Tyskland under de senare
krigsåren. Särskildt måste man vid läsningen hålla i minnet, att boken
till sin väsentliga del nedskrefs under våren 1917 och följaktligen
återger de stämningar, som då voro de härskande.
Mann har icke gjort sig saken lätt; han anstränger sig att från
början få hufvudproblemet belyst från alla synpunkter och gör sig
därför en otrolig möda med att i vidlyftiga analyser klargöra dels
sin egen ställning, dels äfven sina motståndares. Detta är egentligen
ett öfverflödigt arbete; ty ser man till »der langen Bede kurzer Sinn»,
så är den i alla fall endast denna: Hur är det möjligt, att den
oerhörda agitation, som igångsatts mot Tyskland och den tyska kulturen,
har kunnat åstadkomma så utomordentligt betydelsefulla resultat och
blifva mottagen med bifall i hela världen, då det ju endast kräfves
den enklaste eftertanke och de mest elementära kunskaper för alt
uppvisa dess ohållbarhet? Och, framför allt, hur kommer det sig,
att många äfven i Tyskland mer eller mindre öppet anslutit sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
