Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 17. 12. 1918 - Jus gentium redivivum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 609
hetsens uppjagade folkopinion ålägger. För den framtida friden på
jorden är detta yttermera ett det allvarligaste faremoment.
De kraf, som för närvarande i denna väg synas riktas mot de
tyska riksmyndigheterna under kriget, ha heller inga paralleller i nyare
tid utan måste söka sin förebild under medeltiden eller ännu hellre
i antiken. Exemplet med Napoleon I borde reellt snarast afskräcka,
ty intet har i samma mån bidragit till krigarkejsarens popularitet
hos eftervärlden som hans internering på S:t Helena. Som
prece-densfall är det för öfrigt oanvändbart, då Napoleons välde stod som
en politisk anakronism utan stöd vare sig af inre fransk ordning
eller internationell rätt. De närmaste verkliga förebilderna äro att
söka i de tider, då moskovitiska storfurstar, tatariska khaner och
osmanernas sultaner fasttogo, bländade eller aflifvade de furstar och
krigshöfdingar, som dristat göra motstånd mot deras maktvilja samt
haft oturen att svikna af segerlyckan falla i deras händer. Ett sent
och relativt humant uttryck för denna praxis var det, när Peter den
store nödgade de fångna svenska krigarna att figurera vid hans
triumfintåg i Moskva; en mera äktrysk handling var tsarens
egenhändiga exekution af den svenske statsman, Olof Hermelin, hvilkens
utläggning af den internationella rätten ställt Peters politik i en
obehaglig dager inför den dåvarande kulturvärlden. Vill man söka mera
civiliserade exempel, får man gå till antiken. Romarnas sätt att
handtera den uppstudsige konung Jugurta af Numidien, den
personliga fara, hvilken Hannibal och Mitridates blott genom frivillig död
undandrogo sig, allt detta är verkligt talande paralleller till hvart man
nu synes vilja styra hän. Men detta pekar på ett tillstånd, då jus
gentium icke var någon likställighetsrätt för alla folk och stater utan
inneslöt de maktbud, hvilka det absolut härskande romarfolket fann
skäligt ålägga den kufvade jordkretsen.
Samtidigt med dessa kraf beträffande Tyskland har det äfven
förnummits förklaringar, att det bolsjevikiska Rysslands diktatorer, Lenin,
Trotski m. fl., skola ställas fågelfria och straffas som rena förbrytare.
På den punkten finnes utan fråga mera fog, då deras maktusurpatier
väl är den mest flagranta, som förekommit, så länge Europas
statssystem haft dess nuvarande form, mer flagrant än till och med
Napoleons välde, och då dessa diktatorer själfva förklarat krig mot
all gällande rätts- och samhällsordning. Men om de skola sättas
utom lagen, måste detta tydligen ha sin grund just i deras eget fedjebref
mot laga skick, deras eget lands lika väl som andra staters, däremot
icke i något enstaka våldsdåd, som kunnat drabba en engelsk, en
fransk, en amerikansk statsborgare. Ty vad det nu i hela
mänsklighetens intresse gäller, åtminstone borde gälla, är att återuppbygga
den internationella rätten. Därför är problemet oändligen mera
omfattande men tillika också oändligen mera svårlöst än att rätt och
slätt bestraffa, hvad som för en särskildt intresserad part ter sig
som kränkning af hans speciella rättigheter. Under den pågående
engelska valkampanjen må det vara naturligt att se spörsmålen under
denna förenklade, rent inhemska aspekt; för framtida trygghet åt alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
