Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 17. 12. 1918 - Jus gentium redivivum - Grefve Karolyis besvikelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
610 DAGENS FRÅGOR
stater och folk är det nödvändigt att frågan om folkrättsbrotten öfver
hufvud blir den ensamt dominerande, och att denna behandlas efter
gällande rättsgrundsatser.
Icke heller den frågan är så enkelt löst, som det på sina håll
förmenas. Att åtskilliga brott mot allmänt erkänd folkrätt blifvit under
kriget begångna, är ju oemotsägligt. Invasionen i Belgien är väl
därvidlag det mest flagranta; U-båtskrigets skärpning måste återigen ses
mot bakgrunden af en samtidig noggrann pröfning af de engelska
blockadreglernas förenlighet med tidigare fastslagna internationella
grundsatser. För öfrigt synes tydligt, att med hänsyn till besatta
landsdelars behandling, fångars handtering o. dyl. på ömse sidor
sådana irregulariteter framträdt, som icke kunna rättsligen affärdas blott
med den ena partens förklaring. Skall det vara tal om att
återuppbygga en internationell rättsordning, är det följaktligen nödvändigt,
att alla dylika frågor pröfvas grundligt inför ett i möjligaste mån
opartiskt forum samt allra helst i ett sammanhang. Den med
vapenmakt dikterade lösningen vore återigen blott den gamla rom
ar-rättens förnyelse till härnäst, d. v. s. så länge den med vapenmakten
kan upprätthållas.
En sådan jas gentium redivivam skulle visserligen kunna skapa
ett folkens förbund men ett, där utslaget dikterades af ett eller ett
par styrande folk och alla öfriga reducerats till lydiga vasaller. För
rättsordning i västerländsk mening funnes där ingen annan plats än
det ringa utrymme, som vore förenligt med de härskandes
maktvilja.
Det var en kamplustig och målmedveten man den
ungerska revolutionsvågen förde till makten vid
utgången af oktober. Grefve Mikael Karolyi, president för
»national-rådet» och af konung Karl i ovädrets timme kallad till
ministerpresident, var då den högt lysande stjärna demokratiska och patriotiska
magyarer blickade upp till: framtidens man framför någon annan,
fri från det förflutnas komprometterande minnen och stark just genom
sin på sista tiden allt intensivare kampanj mot den regim, som nu
låg dräpt under nederlagets skuldbelastande titanbörda. Litet mer
än fem öfvermåttan stormiga veckor ha, när detta skrifves, gått sedan
denna hans upphöjelse. Nu är ledaren för den ungerska
folkrepubliken vorden en genom mångfaldiga desillusioner nedtryckt man.
Den öfversvallande entusiasm, som med jämna mellanrum upplågat
hos Budapests lättrörliga befolkning, har icke kunnat godtgöra honom
för de bittra erfarenheter hans förhoppningslulla statskonst nödgats
göra, den ena efter den andra. Han sades ett slag vara svårt
insjuknad; senare har ett förmodligen dock grundlöst rykte uppgifvit,
att han i förtviflan öfver sin politiks olyckor sökt begå själfmord.
Den ärlige folkvännen, den flammande fredsvännen, den
vidhjär-tade och oförtrutne förkunnaren af de Wilsonska sanningarna —
sådan har den ungerska revolutionslegenden framställt honom för
världen, och det är nog otvifvelaktigt, att hvarken hans demokratiska
Grefve Karolyis
besvikelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
