Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor 17. 12. 1918 - Grefve Karolyis besvikelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
612 DAGENS FRÅGOR
ungerska tanken. Han ville bevara det inflytande, som Ungern under
sin förening med Österrike med utmärkt klokskap visste att utöfva,
men som nu lopp fara att slås i spillror, när den habsburgska
monarkien stod inför ett sammanstörtande. En anknytning till
ententen skulle bli medlet, och han var mannen att förläna öfvertygelsens
uppriktiga klang åt de framställningar som kräfdes.
Genom Andrassynoten till Förenta staterna den 18 oktober hade
Habsburg skilt sina vägar från Tysklands, och med utfästelsen att
förhandla »utan att invänta resultatet af andra förhandlingar» hade
Tysk-Österrikes dynastitrohet fått sin afgörande rämna.
Revolutionerna i Wien och Budapest sleto definitivt banden mellan de två
rikshälfterna. En af Karolyis första regeringshandlingar vardt en
proklamation, hvari förklarades, att de ungerska soldaterna på alla
fronter skulle nedlägga vapnen och förhandlingar inledas med fienden;
om en besättning af landet blefve oundviklig, borde den verkställas
med franska eller engelska trupper. Meningen med det sista var
tydlig: det gällde att under hägnet af en sådan ockupation
bevara den hittillsvarande ungerska förvaltningen och på så sätt
afvärja de risker, som tjeckoslovakiska, sydslaviska och rumänska
rörelser och anspråk upprullade. Redan hade ju korparna börjat
»kringsvärma det sårade lejonet». Karolyi ville visserligen offra
Stefanskronan. Till den ändan förebådades den första november, att
frågan om monarki eller republik skulle hänskjutas till en genom
allmän rösträtt vald konstituant, ehuru visserligen det hela snart nog
ordnade sig utan slik apparat, i det att republiken i midten af
månaden på enklare sätt proklamerades efter konungens formella afsägelse;
man skyllde på svårigheterna att i en så upprörd tid anordna
allmänna val och åberopade de tyska och slaviska precedensfallen.
Karolyi offrade sålunda kronan, tydligen utan hvarje sorg. Men han
ville bärga kronans länder från förskingringen. Härvid är dock att märka,
att hans riktning på ett rätt tidigt stadium synes ha resignerat
beträffande hoppet att kunna bevara bandet mellan Kroatien-Slavonien
och Ungern. Det gällde nu att värja andra fronter. Tjeckiska kårer
började visa sig under vapen i de slovakiska komitaten, och den 3
november konstituerade Siebenbiirgens rumäner ett nationalråd, som
beslöt organisera egna trupper.
Det gällde för Karolyi först och främst att sluta vapenstillestånd
med ententen. En deputation hade utsetts att förhandla med
befälhafvaren för ententens Ralkanarmé, general Franchet d’Espérey,
som nu befann sig i Belgrad. Serbien var rensadt från
centralmakternas trupper. Befallning om utrymning hade utgått redan den 5
oktober och den 28 var den genomförd. Militärguvernören
excellensen von Rhemen och hans energiske stabschef, den björnlike
Kerch-nawe, kastade ännu i sista stunden väldiga lifsmedelsforor, värderade
till flera hundratals millioner krönen, in i Sydungern, men på vägen
beslagtogos de af kroatiska nationalrådet. Lika betecknande för
kollapsen af alla monarkiens former var den behandling som
vederfors Rhemen och Kerchnawe vid resan genom Ungern, där de behand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
