Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Avrustningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En omständighet, som onekligen måste i sin mån stärka
den möjlighet att undvika krig, vilken de eventuella
folkförbundsavtalen kunna medföra, är själva världskrigets
faktum. Den motvilja mot kriget och den handgripliga erfarenhet
av dess förödande innebörd, som världskriget måste ha
inplantat hos den nu levande generationen, är säkerligen en
fredsfrämjande faktor att räkna med. Att den ej är en
absolut garanti, visa emellertid de väpnade oroligheter både
inom och mellan folken, vilka följt i världskrigets spår; och
tydligt är, att ju mer minnet och intrycken från det utståndna
hunnit blekna, desto svagare blir denna fredsgaranti.
Den frågan återstår då: ha icke själva de permanenta
orsakerna till uppkomsten av krigsanledningar försvunnit eller
i så avsevärd grad reducerats, att de egentligen ej längre äro
att räkna med? Komma icke nationalitetsproblemen att
försvinna med de nya gränsregleringarna, för vilka ju
nationaliteternas rätt proklamerats såsom högsta princip, har icke
kriget medfört en genomgående demokratisering, och utgör
icke demokratien en fredsgaranti av första ordningen?
Kommer icke världen hädanefter att bestå av en samling fredliga
demokratier, där folken själva skola se till, att sådana
olyckor, som de nu under fyra år måst utstå, icke längre komma
att övergå dem? Och slutligen: kunna ej de ekonomiska
orsakerna till kriget nu antagas komma att bli avlägsnade för
framtiden?
Vad nationalitetsspörsmålen beträffar, torde väl
erfarenheterna under och särskilt efter världskrigets slut ha lärt, att
de ej ha den enkla karaktär, som man på många håll
ansett; att en tillfredsställande »lösning» icke kan åstadkommas
ens för stunden, och att även om den kunde det, skulle
alltjämt såsom orosfrö och anledning till våldsamma
förvecklingar kvarstå konflikterna mellan de i sådant fall segrande
nationaliteterna och de historiskt givna staterna, för vilka
nederlaget skulle betyda en ofta olidlig och med statens
bestånd oförenlig minskning i politiska och ekonomiska
resurser. Men nu kommer ingen sådan »restlos» uppdelning efter
nationalitetsprincipen att äga rum vid den stundande
kongressen, även där den vore möjlig — vi behöva endast tänka
på de irländska, egyptiska och indiska frågorna, där
nationalitetsprincipen skulle medföra det segrande brittiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
