Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Avrustningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grannen, som förut förefanns — ej för stamfrändskapens eller
våra vackra ögons skull, utan som en direkt konsekvens av
den tysk-ryska Östersjörivaliteten. Och faran från öster, den
har ej försvunnit, endast i viss mån ändrat gestalt.
För ögonblicket ligga mellan vårt land och det ryska riket
ett antal mer eller mindre halvfärdiga, mot oss vänskapligt
sinnade småstater — vilket ju gynnsamt påverkar vårt
försvarsproblem — men på dessa staters förmåga att i längden
hålla sig uppe vare sig emot ett på revolutionär frammarsch
västerut begivet Sovjet-Ryssland eller mot en på den ryska
bolsjevismens ruiner uppbyggd reaktionär militärdiktatur vore
det brottsligt sorglöst att troskyldigt lita. Den aggressiva
tendensen hos bägge dessa former för ryskt samhällsliv är
obestridlig och av erfarenheten bestyrkt. I bägge fallen manas
vi ej blott av den nu på sina håll hart när förnekade plikten
att värna vårt oberoende, utan även av ett allmänt
västerländskt kulturintresse att vara på vår vakt. Om bolsjevismen
segrar söder om Finska viken, kan turen snart komma till
Finland, och sedan ha vi fienden ej blott utanför utan även
inom våra egna knutar. De diskussioner, som förts i den
tongivande västeuropeiska stormaktspressen om »Östersjöns
frihet» och därmed besläktade ämnen, har tillräckligt
tydligt visat, att de stater, som skola uppdraga grundlinjerna
till nationernas förbund eller någon surrogatorganisation i
den vägen, ingalunda äro benägna att uteslutande påtaga sig
själva denna ansvarsfulla vakttjänst, även om vi skulle
anmäla det mest fredsvänligt demokratiska förfall.
Vårt nuvarande, aktuella utrikespolitiska läge är sålunda
allt annat än inbjudande till en omedelbar avrustning. Men
på samma gång kan det icke sägas ha minskat våra
möjligheter att hävda vår frihet och självständighet, om vi
verkligen vilja sätta in något på den saken, innan det är för sent.
Dessa möjligheter ha också genom världskriget undergått
högst väsentliga förändringar. Det är givetvis ogörligt att
inom det begränsade utrymmet av en tidskriftsuppsats
fullständigt belysa denna fråga, därtill är den alltför
komplicerad. En sanning måste man emellertid från början se i
ögonen, om man över huvud taget vill komma frågan närmare
in på livet, nämligen att det är en orimlig fordran, då man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
