Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Avrustningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frihetsförsvar ger, skapa de gynnsammaste förutsättningar
för diplomaternas arbete.
Småstaternas, framför allt Belgiens, Serbiens och Rumäniens,
öden under världskriget ha även givit spridning åt en ganska
oreflekterad, men därför ej mindre fast rotad misstro mot de
små nationernas möjligheter att över huvud taget med vapen
i hand värja sig mot en stormakts angrepp. Man behöver
emellertid endast kasta en blick på kartan för att förstå, hur
ringa tillämpning på våra förhållanden som dessa staters
militära nederlag ha. Samtliga hade långa, i flera hänseenden
mycket ofördelaktiga landgränser till sina mäktiga motståndare.
Rumänien och även Serbien efter Bulgariens krigsförklaring
voro till och med omfattade från tre håll. Ändå lyckades
det Serbien att försvara sitt territorium över ett års tid trots
två allvarliga invasionsförsök från centralmakternas sida.
Vad särskilt Belgien beträffar, hade det ju olyckan att ligga
på operationslinjerna för ett bland de väldigaste
offensivföretagen under världskriget. Sedan numera kännedomen om
det första fälttåget fullständigats, är likväl det intrycket
bestående, att om detta land vid krigsutbrottet kunnat
mobilisera en mot sin folkmängd svarande fältarmé (t. ex. den nu
beslutade styrkan om 350,000 man fälttrupper i stället för
100,000, som uppsattes vid krigsutbrottet) det väl varit
möjligt, att Tyskland avstått från den olyckliga genomtågstanken.[1]
Att Rumäniens militära styrka var tillräcklig för att trygga
landets neutralitet framgår av det förhållandet, att de ryska
och österrikiska flyglarna under två års hårda strider stödde
sig mot dess gränser, utan att försök gjordes till kringgående
rörelser över detta område. Samma förhållande gäller för
övrigt Schweiz.
Det är slutligen ej tvivel underkastat, att särskilt Serbien
och Belgien tack vare sin tappra uthållighet nu intaga en helt
annan ställning i förhållande till sina allierade än vad de
skulle gjort, om de undvikit eller utan nödtvång uppgivit striden.
Man tänke sig Belgiens nuvarande läge, om det stillatigande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
