Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Gammalt och nytt i Kina. Av Erik Nyström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Li snarare lutade mot det unga reformerande Kina, under det
att Tuan var en äkta representant för den gammaldags militära
autokratien, det s. k. Pei-Yang-partiet (det nordkinesiska partiet).
Det var tiden för den s. k. »Fu-Yuan»-konflikten, då man
tvistade om överstyret skulle ligga hos »Tsung Tung Fu»
(presidentens palats) eller hos Kuo Wu Yuan (kabinettet). Li var en
godlynt och jämförelsevis hederlig person; Tuan är en mera
kraftig och begåvad statsman, om ock ej med den arbetsförmåga
och reformvilja, som karaktäriserade hans läromästare Yuan.
Krisen kom på våren 1917, då det gick så långt, att Li Yuan
Hung helt enkelt avskedade Tuan. Men det skulle han aldrig
ha gjort, ty i ett flertal provinser i norra Kina härskade som
guvernörer Tuans vänner, ganska mäktiga herrar var och en
med jurisdiktion över 10 till 30 millioner människor och med
egna arméer på flere tiotusental soldater. De guvernörer som
tillhörde Pei-Yang-partiet visade nu sitt missnöje med Tuans
avskedande genom att förklara sig självständiga. Presidenten
sökte till att börja med hävda sin politik genom att utnämna
sitt eget kabinett, men maktbalansen var emot honom. Fastän
parlamentet biträdde hans utnämning, ville ingen antaga de höga,
men otacksamma posterna som ministrar.
Det var då som Li Yuan Hung i sin nöd begick det
ödesdigra misstaget att som medlare tillkalla den gamla
condottieren och monarkisten Chang Hsün, en romantisk figur, vilken
börjat sin bana i blygsamma förhållanden som kuli eller
hästskötare, därefter en tid ägnat sig åt rövareyrket, samlat en armé
och genom en viss icke alldeles föraktlig manhaftighet och
karlavulenhet vetat att hålla sin armé samman och bildat en stat
i staten i Central-Kina.
Det blev han och hans s. k. gris-svans- eller hårpisk-armé
(för att visa sina konservativa tendenser hade både Chang Hsün
och hans män bibehållit detta tecken på lojalitet mot
Mandsjudynastien), som i stället för att medla, efter sin ankomst
till Peking utförde den minnesrika kuppen den 1 juli 1917,
varigenom den lille kejsaren åter uppsattes på den gamla draktronen.
Fröjden blev emellertid särdeles kort, ty utan dröjsmål lät
Tuan Chi Jui omringa Peking och efter en tämligen fars-artad
strid på gatorna, varvid flere civila än soldater beto i gräset,
måste Chang Hsün söka sin tillflykt hos holländska legationen,
och monarkiens saga var all.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
