Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Av O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 53
råde av förlaget. Man får hoppas, att deras innehåll är mer givande
än första delens, eljest vore det för bedrövligt. Knappast kan man
undgå att fråga sig, om det verkligen är nödvändigt att publicera
alla de halvfärdiga utkast, som finnas bland Strindbergs efterlämnade
papper. Emellertid vet man icke till vem man skall rikta sin fråga,
ty ingen utgivare finnes nämnd på titelbladet, och ingenstädes finner
man några uppgifter vare sig om handskrifternas beskaffenhet eller
om de principer, som tillämpats vid utgivningsarbetet. Detta högst
oförklarliga och underbara förhållande bör givetvis rättas i nästa
volym, där för övrigt en mera kunnig korrekturläsare bör användas.
Felläsningar som cienta i st. för cicuta och hasorna i st. för håsorna
böra ej få förekomma i en Strindbergsvolym, utgången från ett
ansett förlag.
Vida mera givande än Strindbergs posthuma skrifter äro de tre
FRÖDINGSVOLYMER, som under det förflutna året utgivits av d:r Ruben
G:son Berg. Två av dessa omfatta huvudparten av Frödings
journalistiska författarskap; det är tillfällighetsartiklar, resebrev, krönikor,
litteraturrecensioner och dylikt, som här sammanställts. Givet är
ju, att mycket av detta tillkommit endast för att fylla en yrkesplikt
och utan egentligt intresse från författarens sida; men vid sidan av
dylikt tillfällighetsarbete finnes även mycket annat, som dels äger värde
i och för sig, dels också intresserar såsom belysande Frödings
personlighet och konstuppfattning. Bland litteraturrecensionerna fäster
man sig vid artiklarna om Hemsöborna och Skärkarlsliv, vilka ehuru
i sak erkännsamma dock verka ganska svala i tonen. Än mera direkt
avvisande är kritiken av Levertins Legender och visor, vilken som
bekant vållade en aldrig till fullo hävd misstämning mellan Fröding
och Levertin. Gösta Berlings saga emottogs av Fröding med verklig
beundran, ehuru han icke underlät att göra sina reservationer emot
verkets svagheter. Att han icke till fullo förstod 1890-talets mest
djupgående och storslagna diktverk, Hans Alienus, får väl anses
ursäktligt, då ingen annan av hans samtida heller gjorde det.
Däremot var han en av de få, som fattade betydelsen av Heidenstams
diktsamling av år 1895. Hans anmälan av denna är, om också icke
alltid träffande i analysen, så dock genomandad av en beundran, som
visar att han förstått, att han hade att behandla ett av vår
litteraturs eviga verk. Av intresse är också en studie över Stagnelius,
vilken inrymmer ett starkt subjektivt element; det fanns mycket i
Stagnelius’ personlighet, som Fröding genom sin egen naturell hade
särskilda förutsättningar för att uppfatta. Men i stort sett äro
Frödings recensioner knappast av någon djupare betydelse. Han var
för misstrogen mot sig själv, för litet säker på sitt eget omdöme för
att kunna göra sig gällande som kritiker. På ett helt annat och
mycket mera omedelbart sätt möter man honom i hans brev. Där
talar han verkligen helt öppet och fritt ur hjärtat. Allt vad som
rör sig inom honom, hans religiösa grubbel, hans försök att komma
till rätta med de moraliska problemen, hans sjukdomshistoria med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
