Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Ur bokmarknaden. Av O. Wieselgren - Henning Berger: Järntrappan - Sven Lidman: Huset med de gamla fröknarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR 57
rad av Moses och vill bjuda till att nu äntligen avslöja honom och
de ovärdiga medel, han använde för att hålla Israels barn under sitt
herravälde. I 15- och 1600-talens litteratur omtalas då och då eit
anonymt arbete, betitlat Om de tre stora bedragarna (De tribus magnis
impostoribus); dessa tre bedragare äro Moses, Jesus och Muhammed.
Det synes mig, som om man mellan raderna i Hjalmar Söderbergs
bok skulle kunna läsa ett och annat, som berättigar oss att anse
den som en avkomma i sena led till nämnda arbete. Som ett slags
mellanstadium kanske man kan betrakta Voltaires artikel om Moses
i Dictionnaire philosophique, vilken likaledes är tämligen insinuant
och knappast präglad av någon egentlig välvilja mot föremålet.
Hjalmar Söderberg anlägger emellertid i sitt arbete en mycket allvarlig
min och citerar många förträffliga och erkända auktoriteter på den
semitiska religionshistoriens område, men det hjälper inte; avsikten
sticker tydligt fram både här och där. Moses är för honom alltid
innerst den listige prästen, som genom sina fyndiga knep bedrar det
okunniga folket och utnyttjar dess lättrogenhet till sin egen fördel.
Om de religionshistoriska detaljerna i hans undersökning innehålla
några värdefulla eller åtminstone hållbara teorier, därom må
fackmännen döma; men säkert är, att han med boken om Jahves eld
knappast ökat sin litterära berömmelse.
HENNING BERGER tycks numera på allvar ha slagit sig på en hos
oss eljest föga odlad genre, den litterära äventyrsromanen. Hans
nya bok, Järntrappan, är tydligtvis avsedd att vara på en gång vad
man kallar litterär och spännande. Det är en tämligen kuriös och
hoprörd historia om en avsigkommen svensk författare i Köpenhamn,
en sjuklig millionär, som spelar wohltäter, en mystisk baronessa, en
oförstådd familjetradition, ett självspelande silveretui och några andra
dylika ingredienser. Men resultatet är trots allt detta skäligen klent;
man skulle närmast kunna säga, att boken är komponerad efter den
klassiska definitionen på en kvickhet, »en spänd väntans upplösning i
intet», ty när man väl kommit igenom de bägge volymerna så visar
det sig, att alltsammans löper ut i sanden, och hela det besvär man
haft med att läsa boken har varit förgäves. När den litterära
äventyrsskildringen tar sådana former, är det klokare att hålla sig till den
olitterära och läsa Sherlock Holmes eller i nödfall galerslaven
Ro-cambole; ingen behöver göra sig det ringaste samvete av att
föredraga dem framför sådana hybrider som Järntrappan.
Flera år ha förgått sedan SVEN LIDMAN senast framträdde med
något skönlitterärt arbete. I stället har han som bekant under senare
tid i huvudsak ägnat sin tid åt journalistisk verksamhet. Den bok,
som han nu fullbordat, Huset med de gamla fröknarna, står
emellertid till hela sin tendens ungefär i linie med hans inlägg i de
aktuella politiska frågorna. Det är en bok om minnenas och
traditionernas värde. Författarens huvudsyfte är att hylla några av de
livsmakter, som i våra dagars samhälle synas dömda till en ound-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
