Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20. 1. 1919 - Krigets ekonomiska huvudlärdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 DAGENS FHAGOK
de mest sadelfasta protektionister, riktades kritiken ined största
skärpa mot att man tillåtit export utan alt försäkra sig om alla de
— såsom det nu hette — förmåner i form av import, som hade
varit möjliga. Hos de mer demokratiska kretsarna fanns det till sist
knappast den eftergift i fråga om självständighet, neutralitet eller
självaktning, som man ej var villig till för att få varor; och det
existerade väl under krigets senare skede ingen normal människa, som ens i
sina drömmar hade tänkt på att behövliga varor skulle avvisas, därför
att de kommo över den ena eller andra hamnen, under den ena eller
andra flaggan. Alla insågo utan något resonemang, att den ekonomiska
verksamhetens absolut enda uppgift var att skaffa varor (och tjänster).
Konflikten uppstod endast i de alltid mycket svåravgjorda fall, då
man skulle bedöma, hur mycket av högre, icke ekonomiska värden
man hade rätt eller plikt att offra för de ekonomiska, d. v. s, för
att få varor.
Det vore ej ur vägen, om det stora krigets verkan att sålunda
avtäcka det ekonomiska livets ändamål åtminstone någon liten tid kunde
överleva stilleståndets början, om mänskligheten på denna punkt
kunde visa sig ett grand mottaglig för insikt i de verkliga ekonomiska
sammanhangen, när dessa äro som allra enklast. Men det ser icke
mycket lovande ut. För helt kort tid sedan slog någon medarbetare
i en stor huvudstadstidning larm med anledning av några, visserligen
ej vidare djupsinniga uttalanden frän Köpenhamn om vissa danska
köpmäns förhoppningar att göra denna stad till en stapelort för
Skandinaviens import från Amerika, såsom det hette: att låta Köpenhamn
ersätta Hamburg i den nordiska handeln. Det förefaller, som om
tidningsmannens första tanke borde ha varit: måtte vi nu äntligen
få in alla de varor svenska folket behöver till föda, kläder, maskiner,
odling och allt annat, dels för egen konsumtion, dels för produktion
i utbyte mot andra länders produkter. Nej, den frågeställningen är
redan glömd; nu skall det kivas om vem som skall tillföra oss vad
vi så innerligen väl behöva och som vi under kriget samt även efter
dess slut ej kunnat få in, fastån vi både köpt och betalt det.
I den mån regeringar och myndigheter hindra tillförselvägar och
sjöfarts f öre ta g, som kunna förse oss med våra behov på billigaste
och bekvämaste sätt, så ha vi otvivelaktigt att sätta oss till motvärn;
vår uppgift måste vara att i vår ringa mån av alla krafter medverka
till den fria samfärdselns fullständiga ålerställelse. Men om just vid
fri samfärdsel det ena landt-t eller den ena hamnen visar sig i stånd
att täcka våra behov bättre än den andra, låt oss då vara glada och
draga all möjlig nytta av att det sker på ett för oss så billigt sätt.
Om vi trots ett annat lands förmåga att sålunda bekvämligast
tillgodose våra behov partout vilja ta hand om saken själva, så har
visserligen ingen annan rätt att beklaga sig; men däremot har vårt
eget folk fullgod rätt därtill, eftersom verkan för folket blir dyrare
eller sämre tillförsel än eljest. Göra de andra den saken,
transit-handeln, av det ena eller andra skälet bättre än vi, må vi då i stället
hålla oss till det myckna, som vi göra bättre än de ändra: produk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
