Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20. 1. 1919 - Olympens gudakrets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 DAGENS FRÅGOR
den nordgrekiska landsbygdens orgiastiskt bekransade vegetationsgud,
har hamnat som en frodig och jovialisk Bacchus på tunnan; hela
raden av naturväsen, muser, nymfer och vad de allt heta ha också
for länge sen lämnat sitt jordbundna liv och trått sin lätta dans i
poesi och teater, på universitetsväggar och i kaféer. Mellan Vergilius"
och Ovidius’ och Bellmans litterära och lekande gudavärld, mellan
denna soliga, frivolt överdådiga olymp och den folkliga religion som
blev dess ursprung genom sina dunkla fantasieggande makter, sin
nedärvda, stundom obegripliga, överallt segt kvarlevande kult —
mellan dessa ytterligheter står den stora grekiska gudasagan i ord
och bild. Det är den grekiska gudadiktningen i dess skiftande, lokalt
betingade mångfald, främst dock i sin homeriska enhet, som lösgjort
sagan från dess religiösa grund och givit den dess litterära odödlighet
Allehanda äldre kompendier ha — ofta torrt systematiserande —
givit en skildring av Olympens familjekrönika. Det består en
grundskillnad mellan dessa och den nya framställning av Olympen, som
professor M. P:n Nilsson till julen utgivit på Gebers förlag. Liksom
i de äldre böckerna av samma slag möta gudarna också här med
sina sagokretsar i given ordning, Zevs, Hera o. s. v. Men, det är
den grekiska sagan, grekisk uppfattning, ej romersk hellenistisk, som
bär upp skildringen, och bakom de antika och moderna handböckernas
alltmer fulländade system möter läsaren sagan så som den i rik
växling levde i Hellas’ skilda bygder. Av en grekisk mytologi kan
ingen, som nogare tänkt på saken, vänta sig en framställning av
grekernas religiösa liv. Även en ytlig kunskap om sagan måste säga
en och var, alt i dess litterära form ägde den ingen central betydelse.
Den levde sitt eget profana liv i dikt och bild och dagens gyckeL
Men väl är det av djupt intresse att skönja dess religiösa betingelser,
dess grogrund i grekisk bonde- och skeppartro. Inledningskapitlen
och talrika påpekanden i Nilssons bok väcka hos läsaren tanke på
denna gudasagans bakgrund. Också på en annan punkt vinner Nilssons
sagoskildring, utöver vad den närmast är, religionshistoriskt intresse.
Det är, när den behandlar sammansmältningen av grekiska
gudagestalter och romerska gudanamn till den form som är oss så
förtrogen: »Mars och Minerva» — Bergs ypperliga ritningar i sista
Bellmansupplagan göra den levande igen. Nilsson beskriver den
Italiska kulten och dess blodfattiga väsen; hur de fingo personliga
drag genom mötet med de grekiska gudarna i deras hellenistiska
gestalt; han visar, hur därigenom deras namn fick den klang de äga
och skildes från de formlösa makter som den romerska bonden
fruktade och dyrkade med en formalistisk men nog så lantligt rik kult.
Främst framträder emellertid i Nilssons bok, som redan sagt, sagan;
berättelsen är huvudsaken, de religionshistoriska anmärkningarna har
författaren helt ställt i andra planet. Gudasagan skall efterföljas av
hjältesagorna. Med glädje måste man hälsa, att skildringen av denna
sagovärld hos oss förnyas -— både för sin egen skull och för vad den
betyder, när det gäller att fullt förstå mycket av det mest glansfulla
inoni nyare tiders diktning och bildande konst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
