Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20. 1. 1919 - »Det är alldeles sannt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FHÄGOR 7^
och det Var mot dess uppgifter torf, i Manchester Guardian vände
sig. Denna vantro kom många att indigneras och han mottog bl. a.
uttryck därför och bevis för historiens riktighet i över sextio
urklipp av den kritiserade notisen! Denna försändelse åtföljdes vidare
av ytterligare bevisning i form av personliga vittnesbörd om den
tatuerade mannen och hans förhållanden. Enligt dessa
förstahands-vittnen befann sig den misshandlade återkomne dels som
hamnarbetare i Tyne, dels undergick han behandling i ansiktet i Salfords
hospital, dels hade han blivit vansinnig och vårdades i Leaf Square
Hospital, dels hade han genom sitt hemska utseende framkallat miss
fall hos sin unga hustru, bosatt i Leverhulnie, dels hade han på
samma sätt framkallat hysteri hos sin tolvåriga dotter, bosatt i
Stockport, dels hade han under nio månader bott i ett hus i Weaste utan
att någonsin gå ut annat än nattetid, vilket förklarar att grannarna
aldrig sågo honom, varjämte han dessutom under hela samma tid
även bott i Gorton, i Swindon, i Pendlebury och i Tyldesley,
varjämte särskilt detaljerade uppgifter från Newcastle kommit förf. i
Manchester Guardian att låta polisen därstädes söka kontrollera
saken. I avvaktan på resultatet av denna undersökning påpekar
tidningen i en ledande artikel att »fotografiapparaten, som ej kan ljuga»,
den 9 december i tre olika tidningar för sin del intygade mannens
befintlighet, i båda fallen med en helprofil, tagen från höger, men
egendomligt nog i ena fallet visande en hel orm som tatueringsbild,
under det att ett ormhuvud ensamt fyllde den andra bilden!
Tidningen anknyter härvid följande reflexion: »Under krigets tidigare
del tvekade ej myndigheterna att uppmana pressen att ej
offentliggöra de många inlöpande berättelserna om ridderlig behandling från
turkarnas sida av krigsfångar. Detta må, med hänsyn till den turki
ska regimens art i dess helhet, ha varit en berättigad åtgärd. Men
då borde också vederbörande vara lika nitiska i att förhindra
spridandet av sådana historier som de föreliggande.
Manchester Guardian har för sin del verkat i den riktningen. Både
den även här i Sverige från krigets början bekanta sjuksköterskan
med avskurna bröst och de många belgiska barnen med avskurna
händer har förgäves efterspanats — men de äro genom Raemaekers
konst i det allmänna medvetandet förlänade en högre realitet än den
enkla verklighetens. Ur högen av »alldeles sanna» meddelanden
meddelar förf. i Manchester Guardian ett av de sistn:
Nyss berättade eii vän för mig följande fullt tillförlitliga och hemska
historia. En av hans vänner hade nyss erhållit ett brev från sin son, fången i
’Tyskland. I brevet stod bl. a.: »Frimärket är sällsynt. Blot loss det för lilla
Alfs samling.» Ingen Alf finnes i familjen, och ingen annan heller, som
samlar frimärken, men i alla fall följdes uppmaningen. Det befanns då att under
frimärket stod skrivet: »Min tunga har skurits av. Det får jag ej skriva i
brevet». Historien saknar ej kläm som fantasiskapelse. Det enda felet med
den är, att krigsfångebreveii alltid äro ofrankerade.
Fall sådana som dessa, vilka för en gångs skull bli närmare
belysta, äro av stort värde som illustrationer till huru mycket man kan
Hta på allmänna uppgifter om vad som enligt alldeles säkra säges-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
