Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20. 1. 1919 - »Det är alldeles sannt» - Spetsbergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 DAGENS FRÅGOR
män är alldeles sannt. De tåla också att tänka på, när man fäster
sina förhoppningar på uppbyggandet av den nya världen efter kriget
på den allmänna opinionens välsignelsebringande verkningar i demo
kratiens tidevarv.
Spetsbergen. l sin berömda biografiska essay om Fredrik den store
påpekar Macaulay den internationella politikens ovillkorliga samman
hang över hela jordklotet med följande till Fredriks ockupation av
Schlesien anknutna ord: »de olyckor, som hans dåd vållade, blevo
märkbara i länder, där Preussens namn var okänt, och för att han
skulle få plundra en granne, som häri lovat försvara, måste svartingar
slåss på Koromandelkusten och rödskinn skalpera varandra vid de
stora sjöarna i Nordamerika». Det är en trivial sanning, att
världskriget slagit alla rekord, sålunda jämväl tidigare kolonialkrigs med
hänsyn till utsträckning i de avlägsnaste trakter. Ändå lärer det väl
väcka en viss sensation t. o. m. hos de mest blaserade, att dessa
sista år bevittnat krigiska operationer i nejder så nordliga som
vid 80:nde breddgraden, regioner där arktiska forskare, fångstmän,
turister samt på sista tiden även gruvbrytare ansetts äga ett slags
internationellt privilegium att bedriva sin gärning i diupaste frid. Vid
Spetsbergen, där sedan mycket avlägsna tider inga andra örlogsmän
visat sig än de, vilka transporterat över vetenskapliga expeditioner,
lät nämligen sistlidne september en engelsk styrka under den berömde
polarfararen Shackleton nedskjuta tyskarnas trådlösa telegrafstation,
vilken uppgavs spela eller åtminstone kunna spela en roll i
u-båts-kriget. Och i samband härmed blev — åtminstone enligt tidningarnas
uppgifter — engelsk flagga hissad på ögruppen som tecken till
de havet behärskandes avsikt att lösa frågan om äganderätten till
Spetsbergen.
Det behöver väl knappast sägas, att militära skäl icke varit
avgörande för denna engelska expedition. I Londonpressen hänvisades
visserligen till Tysklands och Rysslands överenskommelse i
Brest-Litovskfreden att snarast söka ordna förhållandena på dessa arktiska
öar; denna föreskrift kombinerade man med den tysk-finländska
alliansen, Murmanbanan och Kolahamnarna, vädrade överhöghetsplaner,
som skulle tillförsäkra Tyskland öarnas enligt uppgift omätliga förråd
av kol och järn, jå, djärva fantasier sågo en eller annan av de djupa
hamnarna däruppe omdanad till »an arctic Gibraltar», där den
kejserliga örlogsllaggan vajade. Det sista var dock spis för den stora
publiken, för de invigda var det fråga om ekonomiska värden.
Spetsbergens mineraltillgångar ha under det sista decenniet tilldragit
sig en växande internationell uppmärksamhet, vilken stegrats i
intensitet i samma mån som kolförbrukningen ökats. Härvid har det
egentligen blott varit tal om kolförråden; järnfyndigheterna ligga helt
och hållet i myternas värld och övriga brytningsvärda mineral
såsom gips och fosforit äro hittills blott föga beaktade. Kollagren
äro emellertid så betydande, att det icke kan förvåna, om både en
och två av denna världens mäktiga gripits av ett plötsligt intresse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
