Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor 20. 1. 1919 - Spetsbergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 77
för den hittills herrelösa arkipelagens framtida öde. Lyckligtvis är
likväl ögruppen icke herrelös i den bemärkelse, att det skulle kunna
stå vilken som helst företagsam först kommande fritt att proklamera
sin överhöghet över dess land och vatten.
Spelsbergsfrågan är i själva verket icke alls någon nypåkommen
angelägenhet. Redan under 1600-talet riktade valfångsten åtskilliga
länders blick på öarna, eller rättare på vattnet runt deras kuster.
Danmark sökte den tiden under fiktion, att Spetsbergen vore ett annex
till Grönland, hävda, att Ishavsbassängen mellan deras sträckningar
samt Norges kuster vore danskt vatten, där all överhöghetsrätt
lill-komme den danska kronan. Mot nederländarna, som först på allvar
upptagit färderna i denna riktning, mot engelsmän, fransmän,
hamburgare och även svenskar lyckades likväl de danska konungarna
icke hävda sådana pretentioner. Fiske- och jakträttigheterna
däruppe ordnades antingen rätt och slätt genom erkänd sedvänja eller
också genom specialavtal, vilka principiellt höllo farten och fångsten
fria, även om de emellanåt inneslöte någon reservation för endera
partens påstådda speciella inflytande. Resultatet då blev i stort sett,
att Spetsbergsregionen var en allmänning, där ingen ägde befogenhet
att utesluta andra, och i denna åskådning skedde senare desto mindre
några modifikationer, som från 1700-talet den indräktiga valfångsten
drog sig åt annat håll, och de avsides liggande öarna sjönko tillbaka
hart när i absolut glömska. I denna allmänna förgätenhet gjorde
enstaka ryska och norska fångstmäns utrotningskrig mot valross, val,
isbjörn och ejder ingen förändring.
Förtjänsten att åter ha lyft Spetsbergen över medvetandets horisont
hos den större publiken tillkommer i främsta rummet den svenska
arktiska forskningen. Upptakten gavs genom Sven Lovens expedition
1839, och med O. Torells första färd, år 1858, inleddes den stolta rad
av svenska vetenskapliga expeditioner dit upp, vilka gjort Spetsbergen
till klassisk mark för våra polarforskare. Redan tör tio år sedan
beräknades ett sjuttiotal svenska vetenskapsmän ha deltagit i dessa
undersökningar, för vilka kostnaderna då överstigit halvannan million
kronor; resultatens vetenskapliga bearbetning har skapat en
speciallitteratur, som i dess helhet räknar omkring 500 nummer. Eggade
av de svenska exemplen ha senare andra nationer mer eller mindre
tillfälligt bedrivit undersökningar däruppe, mest systematiskt
norrmännen, vilka emellertid först år 1906 begynte sina explorationsarbeten.
Det är ingen överdrift, alt det varit Sverige, som öppnat dessa
Ishavsområden för verkligt utforskande och därmed även för evenluellt
tillgodogörande av deras resurser. Om de gångna tidernas
Spetsbergsfärder överhuvud skulle giva hemul för några anspråk på ögruppen,
så måste Sveriges därvidlag stå främst. Därför var det också rätt
naturligt, att den svensk-norska regeringen år 1871 ifrågasatte att
officiellt ställa öarna under de förenade rikenas överhöghet.
Framställningen härom fann ett välvilligt mottagande hos alla andra kabinett
men strandade på Rysslands motstånd. Då Sverige böjde sig för
detta motstånd, har det desto större fog att hävda, att heller ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
