Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 2
- Litauens självständighetskamp. Av Antanas Smetona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LITAUENS SJÄLVSTÄNDIGHETSKAMP
AV LITAUISKA STATSRÅDETS PRESIDENT ANTANAS SMETONA
Det är redan över ett år sedan Litauen proklamerades som
en självständig och oberoende stat. Detta har skett enligt
dess folks enhälliga vilja och hela landets önskan. Men litauiska
folket har ännu mycket att genomkämpa för att hävda sin
vilja och föra den fram till den slutliga segern. Det har haft
och har ännu i dag flere svårigheter på den vägen än andra
stater, som nu ur krigets spillror vakna till nytt liv.
Litauen råkade allra först in i krigets eld; ryssarna ha två
gånger gått härjande igenom det, när de riktade sina anfall
mot Preussen; tyskarna ha ej heller skonat det, när de drevo
ryssarne tillbaka. Till sist kom nästan hela Litauen under
den hårda tyska ockupationen. Den tyska ockupationen varade
ungefär lika länge i Polen, men där antog den mjukare
former, och redan efter några månader infördes där
civilförvaltning; i Litauen härskade däremot militärväldet ända till sista
tiden, och det åtföljdes av yttrande-, församlings- och den
personliga rörelsefrihetens fullständiga upphävande. Landets alla
inkomster utnyttjades till det yttersta av tyskarna, men de å
sin sida lämnade ingenting till landets underhåll. Alla gods,
stora och små, lades under ockupationsmyndigheternas
kontroll, arbetare och bönder tvingades att arbeta på dessa gods
med egna hästar och jordbruksredskap, rekvisitionerna blevo
varje år allt hänsynslösare, ofta tvingades bonden att lämna
ifrån sig sina sista hästar och sin siste arbetare. På sådant sätt
försämrades jordbruket i Litauen och råkade i förfall. Det var
endast därigenom att bonden under förhållandenas tryck lärde
sig att gömma undan sin lösegendom i jorden och i skogen, som
landet räddades från hungersnöd.
Landets kulturella liv stagnerade, ockupationsmyndigheterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:23:12 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1919/0101.html
